Självaste Zlatan på stadsbiblioteket

Inte i egen hög person givetvis, men väl i mannen som skrivit ”Zlatans egen berättelse” Jag är Zlatan: David Lagercrantz.

Jag är Zlatan är boken alla författare förmodligen velat skriva. Vem som helst hade inte kunnat skriva den och att det skulle blir David Lagercrantz förvånade nog många. Förmodligen honom själv också. För som han själv säger: ”Jag kommer från en familj med spruckna poeter” och några spruckna poeter finns det knappast i Zlatans värld. Den värld David har skildrat.

Och visst var David nervös inför första mötet med Zlatan och man skulle väl kunna säga att det gick sisådär: ”Tror du på gud?, frågade han mig. Och jag svarade väl nja lite väl nervöst och fick då svaret: Då tror du inte på Zlatan heller … Den där mannen är galen, tänkte jag då”, berättar David.
Men det var ett av de typiska Zlatanskämten, som David har fått vänja sig vid under de fler än 100 timmar som han har tillbringat i Zlatans soffa, i hans privatplan eller någon annan stans där han far fram.

Både David och Zlatan var tidigt överens om att den här boken skulle bli något mer än alla andra trista biografier. David Beckhams till exempel. ”Jag läste den och tyckte att den var så tråkig”, säger David, som inte liknar någon annan författare jag sett eller hört. Det påminner mig om en intervju jag läste med Kerstin Ekman i DN i morse och hennes uttalande: ”Jag har ju skrivit boken, måste jag prata om den också?”  Och även om boken om Zlatan på något sätt pratar för sig självt så är David väldigt bra på att prata och berätta. Han gestikulerar och höjer rösten, inte som Zlatan, inte alls. Men ändå. Det är något i honom som påminner om Zlatan trots deras totalt olika uppväxter. ”I min familj läser vi böcker. Zlatan är intelligent men han läser inga böcker. Det är playstation och full fart som gäller.” Och att trots det kunna förmedla Zlatan, den vilsne invandrarkillen från Rosengård, är stort.

Jag läste klart boken i morse och jag hör Zlatan prata i den. Det är hans röst. Jag skrattade särskilt när jag läste avsnittet om skidpremiären i St Moritz, som David även berättade om idag. Om Zlatan som aldrig åkt skidor som de andra mellanklasskillarna Mellberg och resten. Om Zlatan som kanske den sämsta skidåkaren NÅGONSIN i St Moritz och om när en liten kille upptäcker att det faktiskt är Zlatan och det sprider sig.

På stadsbiblioteket skrattar alla när David berättar. Det är en intressant samling människor. De flesta sitter garanterat på plats och lyssnar på samtliga författarträffar och är inte alls särskilt intresserade av fotboll eller av Zlatan även om någon här och där faktiskt ser ut att ha kommit just för att det var boken om Zlatan som stod på schemat. Men förvånansvärt få.

Jag var mest intresserad av att höra om hysterin i samband med lanseringen och marknadskampanjen och ja, jag fick en och annan godbit. Som att Expressen ringt och berättat om innehållet före något hade publicerats.  Efter att någon förmodligen ringt från tryckeriet och läst upp det för dem. ”Men då var Zlatan skön och sa: Då skickar vi hela första kapitlet till Aftonbladet” och till och med den trötta bibliotekarien i röd dräkt som aldrig sett en endaste fotbollsmatch skrattar.

Zlatan berör, fascinerar och väcker känslor. Överallt. Och ja, det är möjligt att han dribblar för mycket. För min del får han gärna dribbla hur mycket han vill, bara han gör mål. Vilket han gör. Och jag är så trött på snacket om att det svenska landslaget skulle vara bättre utan honom. Om det nu är så borde vi väl isåfall byta ut vår förbundskapten. Zlatan har vunnit varenda liga med varenda lag han har spelat i. Om vi nu har en endaste svensk fotbollsspelare av världsklass ska vi väl åtminstone kunna hitta en plats för honom i vårt landslag. Och låta honom ta plats.

För att han tar plats är inget som varken Zlatan själv eller någon annan i hans närhet hymlar om. Han tar den plats han behöver, vilket inte minst syns i bokaffärerna. Jag är Zlatan, Jag är Zlatan, Jag är Zlatan och Jag är Zlatan pryder vägg efter vägg efter vägg. Men det fanns en berättelse i och kring Zlatan som inte var berättad tidigare. Nu är den det. Och jag tar med mig Zlatans sms till David Lagercrantz dagen före lanseringen: ”Nu kör vi. Grymt bra jobb. Och är det nån som bråkar med dig kan du hälsa att jag ska slakta dem.” Jag tror Zlatan fick svårt att slakta alla katalaner.

Lämna en kommentar