Om det svenska och det osvenska

Jag har skrivit ett liknande inlägg förut, men det är ett himla tjat om vad som är typiskt svenskt och typiskt spanskt och jag tror att jag haft min tionde lektion med just fokus på kulturella skillnader och hur olika vi är. Jag är lite lätt trött på det.

För det första är det helt omöjligt att vara frusen om man kommer från Sverige. För det andra är alla svenska tjejer snygga. Och för det tredje kommer alla svenskar minst tio minuter för tidigt och äter på konstiga tider. Och för det fjärde skulle jag kunna skriva femtioelva påståenden till som gäller om man är svensk. Jag vet inte riktigt vad det är med just det svenska för av någon anledning finns det massor av myter och annat kring just det typiskt svenska. Givetvis finns det om alla nationaliteter, men i Spanien är det mycket med det svenska hit och dit. Jag stämmer ju egentligen inte in på något av påståendena och det är inte direkt första gången någon sagt till mig att ”jag är ju mer svensk än vad du är”. Ja. Eller nej. Jag är ju väldigt svensk men ändå passar jag inte riktigt in någonstans i det typiskt svenska, vilket kanske kan innebära att det typiskt svenska inte alls är särskilt svenskt utan något vi skapar och förstorar upp för att ha något att prata om. Jag vet inte. Jag håller i alla fall med min rumskamrat som igår helt spontant konstaterade att man måste nog vara lite knäpp för att vilja och kunna bo utomlands. Knäpp vad det.

En som är sådär charmigt osvensk som det bara går att bli är Zlatan. Fick nyss frågan, som snarare var ett konstaterande: ”Ibrahimovic är ett av de vanligaste efternamnen i Sverige va.” Eeeh, nej. Och jag är otroligt laddad inför kvällens match, som jag tror kan bli en av de bästa fotbollsmatcher jag har sett på länge.

Annars då? Har skrivit 1000 ord om sociala varianter av spanska samt två artiklar på SportHäla idag. Dessutom har jag i vanlig ordning klurat och planerat lite grann. Det är ju min bästa gren, även om det kanske inte alltid verkar så …

Lämna en kommentar