I Sverige går det inte att gå och simma eftersom alla simmar bröstsim och inte vill bli blöta i håret. Här simmar folk crawl i alla fall, men idag höll jag på att få spel i simhallen.
Redan när jag såg vilken nivå det var på de som plaskade i bassängen skippade jag mina 200 m-intervaller och insåg att om jag bara skulle kunna simma någotsånär fick jag vara nöjd. Jag begriper dock inte hur man kan vara helt stilla och ändå simma. Det måste ju vara mycket jobbigare än att faktiskt försöka röra sig framåt. Jag kom i alla fall med det eminenta förslaget till den baskiske badvakten att de som simmar på stället faktiskt borde kunna hålla till på en och samma bana. Eller skämt å sido, jag bryr mig inte om det är tio på samma bana som mig – bara de kan simma och rör sig framåt. Nej, jag vill ha en egen bana!
Jag gav upp efter 30 minuter, arg. Insåg att jag skulle bli tvungen att gå tillbaka för ett pass i gymmet senare. Väl där blev det cykel och crossfit och medan jag slet på crossfit-maskinen stod jag och funderade på vem i gymmet jag skulle kunna tänka mig att ta med mig hem. Ingen. Och jag inser att det blir bra att komma tillbaka hem till Sverige där utbudet är BETYDLIGT större.
Och ja, jag har faktiskt gjort en hel del nyttigt idag också. Jobbat. Pluggat. Imorgon väntar ett jobbigt seminarium som jag har förberett och sedan har jag planerat min helg. Det verkar bli Biarritz på lördag. Kul!
Jag har inte läst de spanska tidningarna idag så jag kan inte kommentera eftersnacket efter Real Madrids förlust igår. Det var dock en bra match och jag tror att kvällens blir ännu bättre. Det viktiga är att det inte blir en helspansk final …