I morgon är det dags att lämna San Sebastián. Lite synd, men jag vet att jag ska tillbaka. Snart. Staden har seglat upp som etta på min lista över favoritställen och det är bra gjort med tanke på att jag är ganska kräsen.
Det känns som jag har varit här länge, men så brukar jag i och för sig ofta känna. Samtidigt som jag kommit in en skön vardag här som mest går ut på surfing, pintxos, spanska och kul vänner från jordens alla hörn. Bortsett från förra onsdagen då det inte blev någon surfing på grund av fyra meters vågor så har jag surfat varje dag. Ofta en timme, som idag. Jag har även tagit ett gäng lektioner för det här med surfing är så svårt. Inte nog med att det gäller att få kläm på det där med att ställa sig upp. Nej, det kluriga är nästan att förstå vågorna och välja vilka vågor som man ska paddla på samt att paddla ut bland de gigantiska vågorna. Efter en skön våg in måste du ju nämligen ta dig igenom stället där de bryter, om och om igen. Puh.
Jag gillar staden San Sebastián, som är tillräckligt stor för att vara lite av en storstad samtidigt som det är ganska mycket turister här. Spanjorerna håller dock till på samma ställe som turisterna och det känns inte som Mallorca, vilket är nice. Dessutom har spanjorerna en skön avkopplad stil och passar verkligen på att njuta av det mesta – vilket är bra. En annan anledning till att jag trivts så bra är alla kul människor, inte så många spanjorer dock men några. Samt norskor, amerikaner och folk från alla möjliga håll.
Jag ska tillbaka och då vara betydligt bättre både på spanska och surf. Can´t wait.