Jag landade i huvudstaden lagom till avspark och lyckades sedan se den bedrövliga svenska EM-insatsen på storbildsskärmen på Norra bantorget.
Uselt var ordet. Men jag är mest arg på mig själv för att jag lyckats dras med i den positiva och förväntningsfulla stämningen. I ärlighetens namn har jag haft ångest ända sedan den där dagen när Sverige spelade sig till en EM-plats med känslan ”vad har vi där och göra?” Och det var väl ungefär exakt så jag kände mer eller mindre hela matchen igår. Vi har egentligen bara en bra spelare. Punkt. Och om inte heller han kommer upp i normal standard kan vi glömma avancemang i EM. Chansen att alla våra medelmåttiga spelare ska få till sitt livs match just vid samma tillfälle är m i n i m a l.
En dålig sak för ofta med sig en del bra saker. Så var fallet igår, där jag framför allt njöt av att vara tillbaka i Stockholm och dessutom hann med efterlängtat snack med Erika och även en efterlängtad kebab. Även dagen idag har utvecklat sig helt i rätt riktning … Sitter just nu på SportHälsas redaktion på Kungsholmen och nu när solen har visat sig kanske det kan bli en riktigt trevlig eftermiddag/kväll i sommar-Stockholm. Jag hoppas det …