Sitter på ett café i San Sebastián och av någon märklig anledning känns det inte som jag gjort något annat det senaste året. Jag är kär i San Sebastián och jag kan inte sätta fingret på vad det är, stämningen, folket, vädret … Jag vet inte. Det enda jag vet är att det räckte att åka taxi från flygplatsen, springa från taxin till lägenheten för att undvika ösregnet och att dricka en café con leche på det lilla caféet på vägen till skolan för att minnas och för att inse att jag trivs.
När jag kom till San Sebastián förra sommaren tog det inte många dagar innan jag insåg att jag trivdes. Timmar snarare. Och av alla platser jag har varit på finns det få ställen som jag känner en längtan efter att få bo i. Chamonix är en (om man bortser från fransmännen) och San Sebastián är en (och JA, jag gillar spanjorer eller kanske basker snarare). Och även om jag ännu inte har sett havet, eller gamla stan eller bergen så vet jag att jag trivs.
Trots att jag bor 50 meter från stranden hann jag inte spana in den i morse, då jag vaknade lite för sent för att ha gått om tid att hinna till skolan. Jag kunde dock unnat mig en tur ner om stranden, några minuter mer eller mindre spelar liksom ingen roll här. Mañana. Efter en förmiddag i skolan sitter jag nu på ett café och skriver. Jag har nyss skrivit en liten förhandsartikel inför kvällens Stockholmsderby. Vill du läsa den? Klicka här och en artikel på www.sporthalsa.se, som är två av de jobb jag tar med mig. Det känns lite märkligt att sitta här och skriva om allsvensk fotboll, men ändå inte. Det går bra. Real Sociedad förlorade i helgen och det börjar lukta Champions Leauge i luften.
Jag ska snart bege mig ner till stranden och ska även spana lite lätt efter en surfbräda och våtdräkt. Det stod två surfbrädor i hallen utanför min dörr och norskan, som jag delar lägenhet med, surfar tydligen. Att jag hamnat rätt kände jag även när jag hittade ett par sandiga våtskor i handfatet.