http://www.malinbjorkqvist.se/wp-content/themes/press

4-min-intervaller är det värsta


Jag har snöat in på träning, igen, och för första gången på sisådär fem år känns det som att jag skulle kunna använda min träning till något bra.

Nu funderar ni säkert över vad jag har gjort de senaste fem åren och om jag bara tränat och tränat utan någon nytta. Kanske, men kanske inte ändå. För det första är träning det roligaste som finns och det finns inget härligare än ett tur i skogen – på skidor, mtb eller bara helt själv. De senare åren har jag tränat ganska mycket, mer och mer men jag har egentligen inte haft en plan med min träning sedan jag bodde i Stockholm och tävlade för Söders SOL Tyresö. Eller plan och plan, då hade Söders SOL Tyresö en plan som jag följde och då kom också resultaten: Det vill säga jag var snabb och stark.

Utan att tänka så noga på det har jag faktiskt tränat ganska mycket de senaste året. Det har blivit så av bara farten och med tanke på mina kommande månader ser jag en bra chans att ta tillvara på den träningen. Jag vet att det är stört omöjligt att träna hårt och samtidigt jobba mycket och hårt. Det går inte. Antingen prioriterar man träningen och då är det svårt att prestera på jobbet, eller tvärtom. Hur lätt är det att pressa sig i 4-minutersintervaller efter en seg och lång jobbdag. Det är alltså ingen slump att de bra idrottarna inte jobbar och framför allt inte blir riktigt superduperbra förrän de släpper allt annat som kräver en massa energi.

De kommande tre månaderna ska jag till Spanien och visserligen ska jag göra en del jobb och försöka lära mig spanska, men jag kommer att ha massor av tid. Som det känns nu vill jag verkligen ta vara på den och lägga en del på just träning. Därför ska jag skaffa mig en plan. Världens bästa Maria Jonsson, som jobbar som tränare på orienterings- gymnasiet i Sandviken, ska hjälpa mig och jag är så taggad. Dessutom tränar hon seriöst för att bli bättre i löpning, 3 000 meter bland annat. Själv ska jag inte köra 3 000 meter, absolut inte. Jag hatar bana. Däremot terränglöpning eller trail running som det så flashigt heter numera. Dessutom ska jag givetvis även köra lite orientering och kanske någon triathlon och målet är därför att bli så snabb som möjligt på terränglopp på omkring 10 km.

Och som svar på frågan ovan, om min träning inte gjort någon nytta är det jo, det har den visst. Jag tror aldrig jag hade kunnat börja träna så pass hårda pass som jag gjort de senaste veckorna om jag inte tränat en hel massa de senaste åren. Då hade jag gått sönder överallt.

De senaste veckornas försök att få upp lite fart har gjort resultat. Efter ett par pass med intervaller de senaste veckorna var det i dag på världens jobbigaste pass 4 x 4-min-intervaller som jag för första gången kände att det INTE var benen som begränsade mig. Lyckades glädjande nog hålla en fart på under 4 min/km och ha en puls mellan 180 och 185 under samtliga intervaller. Annat var det för några veckor sedan, puh. Fast just 4-min-intervaller kan vara det jobbigaste i hela världen. Mycket eftersom jag är lite dålig på att ställa om farten och troligtvis springer nästan lika snabbt som om det vore 1-min-intervaller. Därför blir det lätt lite slitsamt, men förmodligen väldigt bra.

Jag har haft en skön helg och tränat mycket och jobbat lite. Bara tre jobbdagar kvar och är fortfarande lugn. Det är märkligt, men så är det. Det känns skönt att slippa avsluta med en panikvecka. Visserligen är Spanien inte mer än ett telefonsamtal eller ett mail bort. (20 grader varmare dock och jag ser fram emot att få springa i shorts om en vecka. Gör en mellanlandning i Skåne först och där är det i alla fall barmark.)

Det bästa känslan är dock den här: Det känns som att jag skulle kunna bli hur snabb som helst :-)

Posting your comment...

Skriv en kommentar


Delge mig fler kommentar via e-post