Livet är orättvist

Det är klarblå himmel, strålande solsken och minusgrader. Själv är jag tvungen att jobba lite, tyvärr. Annars hade jag givetvis varit ute i skidsåren en dag som denna. Äntligen är vi igång med mitt nya projekt på RF och det är så kul och spännande och bäst av allt: Det kan bli HUR bra som helst.

Jag har dock ont ont i mina armar, för trots att jag måste jobba lyckades jag smita iväg och köra ett pass pump på lunchen. I min förvirring råkade jag dock lägga på några extra kilon på rygglåten och det kändes INTE i ryggen utan i underarmarna. Ajajaj. Patrik höll i passet och han är väl värd priset Årets företagare i Falu kommun, ett pris han fick på företagsgalan i veckan. Då fick även min frisör, som jag var hos igår, sitt gesällbrev. Han firade det med att klippa av alla mina lockar, nästan i alla fall. Gah.

Jag ska försöka åstadkomma lite kreativt jobb i eftermiddag och sedan ta helg, i alla fall ett litet tag. I helgen blir det dessvärre lite mer jobb och ännu lite mer jobb och förhoppningsvis lite skidor på toppen av isberget. Det här var ett tråkigt inlägg. Förlåt. Jag skyller på mina armar. De vill inte alls vara vid tangentbordet utan bara vara i soffan. Otur att ytterligare ett träningspass står på schemat idag.

Lämna en kommentar