Chamonix: En kärleksförklaring

Om inte Chamonix hade legat i Frankrike hade jag bott där för länge sedan, så känner jag efter varje gång. Trots att det sägs ha varit de sämsta snöförhållandena på 10 år gör Chamonix inte mig besviken. Aldrig någonsin och att sitta och titta på Mont Blanc med en bok eller en öl i handen är meditation. Jag kan inte få nog.

Jag kanske måste lära mig franska då. Också. Fast jag har hört att det är stört omöjligt att lära sig franska och spanska på samma gång. Språken är liksom för lika fast ändå olika så det ska bara bli väldigt förvirrat. Jag får väl helt enkelt börja med spanskan och när jag pratar flytande är det kanske dags för franskan också. Isåfall skulle jag kunna bo i Chamonix under vintermånaderna och i San Sebastian under sommaren. Dröm …

Insted, språkskolan som jag åkte med till San Sebastian, finns ju även i Chamonix. Hmm. Dröm …

Jag har varit lite seg med bloggandet den senaste veckan vilket beror på att jag helt enkelt har åkt så mycket skidor att jag varken haft tid eller ork till någonting annat. Trots att det inte snöat på flera veckor och att det verkligen är barmark förvånansvärt högt upp har jag fått till flera dagar med bra skidåkning. Det går självklart inte att jämföra med förra årets lössnö-tajming här (gissar att jag förtjänade en riktigt dålig vecka i och med att vi fick den bästa veckan på flera säsonger i fjol). Åkningen var framför allt bra i Grand Montets och att jag dessutom äntligen fick åka glaciäråket Vallee Blanche samt två roliga turer på Brevent gör resan väl värd.

Sällskapet har också varit väldigt bra. En galen blandning av norrmän, fransmän, dalmasar och en väldigt taggad medelålders Göteborgare. Dessutom den roligaste och trevligaste fransmannen någonsin – vår guide Julien, även kallad smurfen. Riktigt grym skidåkare!

Är alldeles strax på väg att lämna Chamonix för Geneve. Jag får se när jag kommer tillbaka, SNART förhoppningsvis. Även om jag förmodligen inte kommer att lyckas med 2010:s fyra Chammonixbesök 2011, men man vet aldrig. Oavsett när och hur så gör Chamonix i alla fall aldrig mig besviken.

Väl hemma väntar några dagars jobb, valla och skidåkning innan det bär av till Italien på torsdag. Jag har det så jobbigt just nu 🙂

Lämna en kommentar