Jag har varit hemma i Sverige i helgen och har då efter mycket funderande fram och tillbaka insett att jag tänkt och pratat i gåtor. Men efter att ha pratat med många olika är det självklart vad jag har försökt säga till mig själv. Tänk att det skulle behövas en väldigt grå tisdag för att inse det.
De senaste veckorna har jag funderat fram och tillbaka på allt möjligt. Var jag ska bo, vad jag ska göra, hur kul man får ha och med vem det är bäst att ha kul. Jag är världsmästare på att fundera och vrida och vända saker hit och dit. Det är en bra egenskap, men ibland en dålig eftersom jag ibland blir förvirrad. Nåväl. De senaste veckorna har jag funderat väldigt mycket på vad jag ska göra med mitt liv. När jag tänker tillbaka har jag gjort lite halvgalna otippade beslut med sisådär två-tre års mellanrum och samtliga hittills har blivit väldigt bra. Nu är det dags igen.
Och när jag väl fick lite hjälp att tänka klart insåg jag att jag egentligen vetat vad jag velat, men att jag har talat i gåtor för mig själv. Varför? Jag hatar ju gåtor. Men under helgen har jag fått massor av ledtrådar som alla pekar på samma sak och därför känns det skönt att faktiskt ha kommit på vad det är jag vill.
Det började egentligen med att prästen på helgens bröllop sa något i stil med: ”Livet består av vardagar, av gråa tisdagar.” Idag är det tisdag. I San Sebastián är det den den gråaste dagen på länge och regnet har öst ner hela dagen. Ändå älskar jag att kunna gå ner till vattnet och titta på vågorna, kunna ta en fika och prata lite strunt med Abel som jobbar på ett av mina favoritfik, kunna jobba lite och alldeles strax ska jag surfa.
Jag älskar gråa tisdagar.