Un poco loca … loca, loca, loca

Precis som Piqué så gillar jag Shakira och hon och hennes låtar är faktiskt min bästa löpkamrat just nu. Eller näst bästa, efter min norska rumskamrat. Det känns egentligen helt fel att börja skriva detta inlägg kl 00.47 när jag är dödstrött. Men jag kan liksom inte låta bli.

Spanien är bra för mig. Jag taggar ner några hekto och blir sjukt ostrukturerad och förvirrad här. Visserligen så jobbar jag inte så mycket, men för mig är det en skön kontrast mot min ständigt fullbokade kalender hemma (varför blir det så?) och att alltid ha allting förutbestämt långt långt i förväg. Jag är ju egentligen ganska spontan och trivs utmärkt här när allt är mer eller mindre ostrukturerat och tja, aningens förvirrat. Jag blir en roligare människa här och känner mig framför allt som en mycket bättre, socialare och roligare filur här än hemma. Det är bra.

Dagens surf var en smått obehaglig upplevelse, som jag förmodligen inte borde skriva om här. Sorry mamma. Men dagens förhållande är mina absolut värsta: Ganska stora vågor och väldigt väldigt högt vatten, vilket innebär att vågorna mer eller mindre bryter PÅ stranden. Jag har egentligen inga problem med stora vågor, när de håller till på djupt vatten nej. Men när de slår precis vid strandkanten är det helt galet och det är sådana sjuka krafter som bara slungar en mot botten och ja, idag var jag faktiskt lite lätt rädd – för att bryta nacken. Det slutade dock med att vår instruktör, som inte alls tyckte att det var något som helst problem, höll till nära brytet medan vi tre tjejer var längre och längre ut. Efter försök att övertala oss insåg han att det inte skulle fångas några mer vågor och vi gick upp lite tidigare. Skönt det. I morgon är det dags igen och 11.10 ska jag vara redo för lektion. Jag hoppas dock att allt vatten i näsan har runnit ut tills dess …

Fick även en sak att fundera på idag, som om jag inte hade nog tankar och idéer innan. Det är dock trevligt med möjligheter och det är faktiskt en sjuk förmån att kunna välja och vraka. I mångas ögon är valet förmodligen väldigt väldigt självklart, men inte i mina. Inte alls. Fast samtidigt som jag har stora funderingar försöker jag fokusera här och nu, och mitt största problem för tillfället är egentligen om jag ska vandra eller surfa i morgon. Vandra eller surfa? Vandra eller surfa? Dessutom vill jag gärna få till att baka kanelbullar. Attans, vilket dilemma.

Jag och Merethe gjorde även ett seriöst konstaterande idag: Vi har inte tid med killar. De tar alldeles för mycket energi. Och ja, jag räknar med att någon kör detta inlägg i google translate …

Lämna en kommentar