Att Johan Andersson blev utan pris på Idrottsgalan i måndags var ingen skräll. Inte alls. I konkurrens med Jonas Jacobsson och Anders Olsson var han chanslös. Juryn kan dock inte ha haft det lätt eftersom både Jacobsson och Olsson gjort stordåd. Nu blev det Jacobsson som kammade hem både Svenska Dagbladets bragdguld och priset för årets idrottare med funktionshinder. Kanske var det bara min känsla, men nog kändes det lite som att Jacobsson gärna hade unnat Olsson det sistnämnda. Visserligen fick Olsson priset i fjol och hans tredjeplats i Jerringpriset var säkert lite av plåster på såren. Men ändå.
Jacobsson är ödmjuk, precis som Olsson och Christoffer Lindhe som fick Sportspegeln-priset. Johan Andersson likaså – oavsett om han är hemma på grusplanen i Virsbo eller på Paralympics. Resan Johan har gjort i år är fantastisk och han var väl värd nomineringen. I tankarna är Johan redan på väg mot London och 2012. Då vill han stå överst på prispallen. Jag tror att han kommer att lyckats.Hans vilja och just det, hans ödmjukhet är avgörande.
Att ödmjukheten går hem hos många råder det inga tvivel om. Omröstningen i Jerringpriset är ett bevis på det. 124 251 personer röstade på Anders Olsson. Det är nästan var femte person av alla som röstade på Jerringpriset, galans viktigaste pris enligt Lasse Granqvist. Svenska folkets pris. Och argumenten ”det har ju varit ett dåligt svenskt sportår” och ”konkurrensen var inte så hård i år” håller inte. Visserligen blev det inga guldmedaljer i OS och fotbolls-VM blev väl kanske inte riktigt vad vi hade hoppats på. Men dålig konkurrens, nej det håller jag inte med om. 180 872 personer röstade på Charlotte Kalla. Hennes seger i Tour de ski var en prestation utöver det vanliga, något hon också belönades för med priset Årets prestation. Enligt mig borde Jerringpriset gå till en idrottare som varit riktigt bra under året som gått, och då inte bara vid ett tillfälle.
Jag röstade på Henrik Zetterberg. Han blev Stanley Cup-mästare med Detroit, vann slutspelets poängliga och efter finalen valdes han till den mest värdefulla spelaren i slutspelet och fick ta emot The Conn Smythe Trophy. Det är stort, men tydligen FÖR stort för att vi i Sverige ska förstå det. Det räckte i varje fall inte för att bli nominerad i kategorin Årets manlige idrottare. Zlatan Ibrahimovic kommer inte långt efter Zetterberg i min lista. Varken Henrik Z eller Zlatan var på plats i Globen. Vad Henrik Z gjorde vet jag inte, men Zlatan däremot. Han valde en annan gala, Italiens stora tv-sända fotbollsgala, och där tog han storslam:
Årets spelare.
Årets utländska spelare.
Årets mål i serie A.
Det räckte inte för svenska folket. Men grabbarna Z är inte som Kalla, Kallur och Olsson.
Charlotte Kalla fick Jerringpriset för en bragdartad prestation i Tour de ski men också för sin ödmjukhet. Den har visat sig vara nog så viktig.