Jag gick emot mina principer och hade hörlurar på dagens lopp av Stafettvasan. Det gick bra ändå, både för mig och för svenskarna i Holmenkollen. Och i och med att mina lagkamrater och jag själv åkte fortare än vad jag hade trott så hann jag i princip höra två och en halv sträcka i bilen.
Sport är bra radio, väldigt bra. Och jag följde de två sista sträckorna av VM-stafetten i bilkön mellan Oxberg och Risberg. Den rutinerade Vasaloppsåkaren förstår då att jag åkte till Oxberg, det vill säga sträckan mellan Evertsberg och Oxberg, 14,5 km. Det gick bra, riktigt bra och jag tror att jag slog mitt eget fartrekord. Hade 50 minuter som en lite lätt magisk gräns och klarade det precis – med två sekunders marginal. Glidet var toppen, precis som svenskarnas i Oslo, men fästet var mer eller mindre obefintligt. Jag fick slita ganska ont i de klassiska Lundbäcksbackarna, men upp kom jag och jag åkte förbi sisådär 170 lag. Är grymt nöjd med kilometerhastigheten 03.24, vilket innebär 17,4 km/h. Det kan jämföras med snabbaste dam i Vasaloppet i fjol Susanne Nyström som körde ”min sträcka” med snitthastigheten 21 km/h. Då ska ju tilläggas att hon dessutom hade åkt 4,5 mil innan. (På sin ”sämsta” sträcka, som givetvis också är den jobbigaste första, hade hon 17,7 km/h. Jag behöver bara öka lite alltså …)
Det var en bra idé att ha VM-stafetten i örat. När Daniel R körde hårt uppför Hellnerbacken blev jag inspirerad och tog i som en dåre. När jag åkt ifatt och var på väg förbi Gamla Brandstations lag vrålade jag ”vi leder stafetten” till Stig Meiton. Han trodde då att jag syftade på Stafettvasan och trodde att jag hade fått hjärnsläpp … Det var ju trots allt sisådär 400 lag framför oss i spåret. (1000 efter också!)
Nu sitter jag på Vasaloppets presscentral och väntar på att bli upphämtad. Åker till Sälen ikväll och är där i morgon och laddar inför Vasaloppet. Förhoppningsvis kan jag få några fina mil i spåret innan jag kan titta på de svenska damerna i de norska spåren i morgon. Charlotte K borde ligga bra till. Tyvärr finns det en rödklädd åkare som ingen verkar kunna rå på – precis som på stafetten idag. Petters ryck i backen inne på stadion var galet och något av det värsta jag sett. Om man har sådana krafter i sig tycker jag att det är okej att bromsa in och köra ”glasstrut” över mållinjen.