När man googlar Karolin Ohlsson blir första träffen Karolin Ohlsson – silversmed. Och ja, det är den Karolin Ohlsson jag söker. Silversmide och orientering låter som en udda kombination, men det visar sig vara fel.
Att silversmide och orientering är en ovanlig kombination kan vi slå fast. I orienteringskretsar är det snarare ovanligt att INTE vara ingenjör och elisatsande. Nästan i alla fall. Och heltidsanställda hantverkare tror jag mig våga påstå är svåra att hitta bland elitorienterare.
Nyblivna landslandslöparen Karolin Ohlsson har valt sin egen väg och det är precis där likheten mellan silversmide och orientering finns.
– Mentalt handlar det om samma sak. När jag driver en skål måste jag vara koncentrerad och hitta lugnet. Om jag stressar och gör fel måste jag börja om, det är precis samma sak som händer när man börjar bomma i orientering, säger Karolin Ohlsson, som alltid haft en dröm om att få skapa.
En tuff bransch
Hennes farfar Olle Ohlsson är en av Stockholms mest erkända silversmeder och det är hos honom Karolin nu arbetar som lärling.
– Det är det här jag vill hålla på med och jag tror att det går att lyckas även om det är en tuff bransch, säger Karolin.
Efter distansstudier som hantverkslärling på Leksands folkhögskola har Karolin precis lämnat in sitt gesällprov. Hon har även bestämt sig för att fortsätta ytterligare två år på folkhögskolan och utbilda sig i ciselering.
– Det är en speciell teknik som nästan är helt utdöd i Sverige, berättar Olle Ohlsson.
Ciselering är en silversmidesteknik som innebär att man bearbetar och formar metall i en speciell form fylld med beck.
– Det är en teknik som tar lång tid och kräver ett enormt tålamod, förklarar Olle.
På vardagarna är Karolin i sin farfars ateljé på Urvädersgränd, alldeles vid Mosebacke torg på Södermalm i Stockholm. Mitt i de klassiska hantverkskvarteren på Söder.
Jag spanar ut över Slussen och Stockholms stadshus lite längre bort när vi äter toscakaka och dricker bryggkaffe i det lilla lilla köket i ateljén där Olle har hållt till i 35 år.
Farfar är handledare
Karolin har också varit här en hel del; när hon praoade i årskus åtta, under gymnasieåren när hon läste naturvetenskap med inriktning design i Huddinge samt alltså nu de senaste tre åren när hennes farfar varit hennes handledare.
– Jag gör en hel del egna grejer och varvar det med att hjälpa farfar. Om han gör en skål kanske jag hjälper honom att driva upp den, berättar Karolin.
De gör många större silverföremål och ateljén är fylld med silverskålar och vaser i olika storlekar och former.
– Vi gör även smycken, säger Karolin och visar några av de ringar, halsband och flugor som hon har gjort.
Det kreativa yrket inspirerar Karolin och för att använda hennes egna ord är hon “inte direkt utmattad” efter en dag på jobbet.
– Det här känns inte som ett jobb, säger Karolin och ser sig omkring i ateljén.
– Det ger mig mer energi än vad det tar. Dessutom kan jag anpassa mina tider och om jag vill träna på lunchen gör jag det.
Yrkesvalet blev enkelt för Karolins farfar som kom i kontakt med silversmide när han var 14 år gammal.
– Då insåg jag att silversmide var något jag hade gjort i ett tidigare liv, berättar han.
Olle har sedan dess arbetar som silversmed utan att ta ett enda beställningsjobb i hela sin karriär. Han har gått sina egna vägar och skapat föremål utifrån de idéer han har haft.
– Karolin är, till skillnad från mig, duktig på väldigt många olika saker, säger han.
Silversmide är en sak. Orientering är en annan.
Född i ett tält
När jag frågar om hon har orienterat sedan hon var liten är Olle snabb att svara.
– Ja, du föddes väl i ett tält.
Karolin skrattar och berättar om en orienteringstokig familj och om ungdoms- och juniorår i Tullinge SK.
– Jag tror dock inte att jag tyckte att orientering var speciellt kul förrän jag var 14 år. Innan dess höll jag på mycket med innebandy och fotboll, berättar Karolin.
Men ett stort och framgångsrikt tjejgäng i Tullinge SK inspirerade och junior-SM-guldet i stafett 2009 var en av många höjdpunkter.
– När vi vann SM-stafetten sprang jag väldigt bra. Men jag visste inte hur jag skulle hitta den där känslan och trodde då att det handlade om tur.
Ovanligt få meriter
För att vara landslagslöpare har Karolin nämligen “ovanligt få” meriter.
– Jag har alltid varit väldigt stark löpmässigt men kanske inte lagt ner den tid som krävs för att lyckas fullt ut även med orienteringen, säger hon.
Förra året hände det något. Eller mycket rättare sagt. Karolin opererade bort halsmandlarna och fick ordning på sina blodvärden efter många år med många sjukdagar.
– Allt lossnade i vintras. Träningen gick hur bra som helst och nu när jag var i bättre fysisk form var jag även fräsch i huvudet i orienteringen, säger hon.
Orientering handlar mycket om självförtroende och för Karolins del en tidigare vald sanning om att hon inte kunde.
– Innan hade jag många gånger bestämt mig för att jag inte visste hur man skulle orientera. Nu är jag tvärtemot säker på att jag vet precis hur jag ska göra och jag är trygg i det.
Hon börjar prata om ateljén och det lugn hennes skapande ger.
– Här inser jag vikten av att inte stressa och jag har verkligen hittat ett koncept som fungerar för mig.
Överraskad av uttagningen
När Karolin blev uttagen till världscupen Nordic Tour var det en överraskning för många, även för henne själv.
– Det är inte så ofta de vågar skicka någon som aldrig har varit med tidigare och jag trodde nog inte att jag skulle få chansen, berättar Karolin.
Hon fick chansen, men tyvärr fick hon aldrig en riktig chans att ta den. Problem med pollenallergi under hela NORT-veckan gjorde att hon inte alls fick ut det hon ville.
Efter NORT la hon all kraft på att vässa formen inför Euromeeting och visste redan före O-Ringen att tävingarna i Boden skulle gå precis så dåligt som de gick. “Revanschen” kom på Euromeeting, där Karolin vann sprinten och blev tvåa toalt.
– Det var superskönt att få ett kvitto på att mitt upplägg fungerar.
Laddad för världscupfinal
Efter framgångarna på Euromeeting blev Karolin uttagen till världscupfinalen i Schweiz i början av oktober. Hon är dock noga med att inte sätta upp några resultatmål.
– Jag satte upp väldigt höga mål som junior och det var nog en anledning till att det låste sig och att jag inte lyckades med något. Nu är mitt mål att ha kul, även om jag drömmer om att få fortsätta springa i landslaget och få springa mästerskap.
Olle hamrar på en silverskål i bakgrunden och Karolin ska snart återgå och hjälpa honom. Jag läser på bokryggarna på hyllan ovanför köksbordet; Guldstämplar från förr och den ena gamla boken om hantverk efter den andra står på rad. Tänker åter igen på att det är två skilda världar innan Karolin får mig på andra tankar. Igen.
– Silversmide och orientering är mitt liv och jag tror att det är en perfekt kombination. När jag är iväg med landslaget kan jag rita skisser och annat för att koppla av mellan tränigarna.
Dessutom ger det mycket inspiration att få besöka nya platser.
– Venedig var riktigt häftigt och det vore coolt att få springa VM-sprinten där.
Karolin pratar mycket om sprint och att det är bra att bo i Stockholm där det finns många tillfälle till bra sprintträningar.
– Men jag gillar även långdistans med riktiga långsträckor där det gäller att planera vägvalen.
Självvald väg
Inför säsongen 2011 valde Karolin att byta från Tullinge SK till Järla.
– Jag har tränat med grabbarna i Järla hela vintern och har pressat mig mot dem i intervallerna. Det har utvecklat min fysik mycket.
De fysiska kvaliteterna och löpstyrkan har Karolin ärvt från sin farfar, som enligt Karolin har gjort bra tider på 800 och 1 500 meter. “Skapliga”, enligt Olle, som aldrig har sprungit orientering.
– Men vad är det man brukar säga om orientering; att det handlar om självvald väg. Det är precis samma sak som silversmide handlar om, säger han.