Linnea Gustafsson – när kroppen säger stopp

För Linnea Gustafsson tog det tvärstopp i våras. En kombination av för mycket träning och för hög press gjorde att hennes kropp sa ifrån. Efter att ha varit nere och vänt på botten – både fysiskt och mentalt, börjar hon nu så sakta komma tillbaka till ett vanligt liv i skottska Edinburgh.
– När jag tänker tillbaka har det varit en otrolig upplevelse. Från att ha kunnat pressa min kropp till det yttersta och att ha tränat två pass om dagen till att inte ens kunna ta mig hem från tåget, säger Linnea Gustafsson.

Den regerande världsmästaren Linnea Gustafsson var mitt i förberedelserna inför EM på hemmaplan. Men på ett träningsläger i Mora började hon ana att något inte stod rätt till.
– Jag kände mig nästan obehagligt trött. Jag var så trött så trött, men ändå gick det inte att vila. Mitt på dagen kunde jag få trötthetsattacker som gjorde att jag var tvungen att gå och lägga mig, berättar Linnea, som trodde att hon höll på att bli sjuk.
Hon höll på att bli sjuk, riktigt sjuk. Men där och då insåg hon inte allvaret och ville inte lyssna på det hennes kropp försökte berätta. På något sätt lyckades hon samla kraft för att starta i Silva League-premiären i Norrtälje. Väl i skogen gick det dåligt och hon tog sig med nöd och näppe runt utan att kunna fokusera på vare sig orientering eller löpning.
– Jag var väldigt bestämd och tvingade mig själv att springa de där tävlingarna. Men efter långdistansen gick det inte att blunda för att något var fel, riktigt fel.
Linnea pratade med landslagsledningen och blev ordinerad vila och återhämtning av landslagets medicinska team. Men när hon började vila blev hon mer och mer trött och det var nu som kroppen på allvar tog kommandot och sa stopp.
– Först tänkte jag att det skulle räcka med att vila en vecka för att bli bra. Jag förstod inte hur allvarligt det var först, utan det tog tid. Men ju längre tiden gick desto mer förstod jag att det här inte skulle gå över på en vecka eller två utan att det skulle krävas lång tids återhämtning.
Linnea berättar om hur trött hon var. Om att inte kunna gå mer än 10 minuter innan hon var tvungen att lägga sig ner och vila. Om en smärtkänslighet och att minsta beröring gjorde ont. Om att en tid att passa kändes jättejobbigt. Om att inte kunna lite på sin kropp.
– Jag blir förundrad idag är jag tänker tillbaka på hur det var. Jag kommer ihåg att jag skulle gå ner till slottet i Nyköping, en promenad på 10-15 minuter. Väl där var jag tvungen att lägga mig ner och vila en stund innan jag kunde ta mig hem.
Hon är tacksam för den hjälp hon fick. Och att hon fick hjälp tidigt.
– Jag kan skratta mig lycklig över att det hände när jag sprang i landslaget, i rätt landslag och är jättetacksam för all hjälp som jag har fått via landslagets resurser. Som löpare utan stöd är du rätt utelämnad eftersom du inte riktigt räknas som sjuk på exempelvis en vårdcentral.
Men Linnea var sjuk och i början var hon övertygad om att hon hade en allvarlig sjukdom.
– Jag googlade på allt och trodde inte att det ”bara” kunde vara överträning.
Vad var det jobbigaste?
– Det var att inte känna igen min kropp. Känslan att det här är MINA ben som gör så här var svår att hantera.
Kroppens reaktion ledde till en identitetskris och att alla planer som hon hade gick upp i rök var jobbigt. EM. VM. Helt plötsligt var Linnea inte längre elitidrottare och det var mentalt tufft. För att få tid att återhämta sig i lugn och ro flyttade hon hem till sina föräldrar på Gotland och var där över sommaren.
När kände du att det vände?
– Jag har aldrig känt att det har vänt. Såhär i efterhand kan jag se en långsam förbättring månad för månad. Jag är fortfarande inte färdigrehabiliterad och det är en bit kvar tills jag är ”frisk”, säger Linnea.
Den första perioden tänkte hon inte på orientering överhuvudtaget. Då handlade det om att försöka samla kraft för att gå en kort kort promenad.
– Jag har dock hela tiden känt att glädjen för orientering finns kvar och jag vill kunna springa orientering igen. Men nivån känns orelevant.
Linnea kan träna så smått idag. Det handlar om upp till fem träningspass i veckan och hon växlar lågintensiv löpning med lugn styrketräning. 25-mannahelgen var hon för första gången tillbaka på orienteringsarenan när hon sprang 25-manna för sitt OK Hällen samt 25-mannakorten dagen efter.
– Det var absolut ingen comeback. Jag är inte fysiskt återställd och det tar minst ett halvår att komma tillbaka från en rejäl överträning. Ofta tar det ännu längre tid.
Hon är tacksam för att hon kan springa så smått idag och ser fram emot att få komma upp till en normal nivå när det gäller träning. Elitnivån har hon svårt att tro att hon ska nå igen.
– Rent fysiskt tror jag inte att jag kan nå dit igen. Upplevelsen av vad som hände med min kropp gör att jag är rädd för att utsätta mig för det igen.
Elitidrott är i mångt och mycket en balans på en knivsegg och för att lyckas i stora mästerskap och bli bäst i världen handlar det om att ligga nära gränsen men hela tiden på rätt sida. Linnea har svårt att förstå att hon faktiskt blev världsmästare i fjol.
– Det känns så otroligt avlägset nu, som ett annat liv. Jag tror aldrig riktigt att jag kommer att kunna se mig själv som världsmästare och det tror jag är vanligt bland idrottare. Vi är väldigt bra på att sikta framåt hela tiden.
Har du funderat på varför det blev som det blev?
– Jag är duktig på att gå in för det jag gör och jag har svårt att bromsa mig själv. Den här kraschen var förmodligen ett resultat av många års fysisk och mental överbelastning.
Hon berättar om säsongen 2011, då hon hade två deltidjobb, distansförhållande och samtidigt förberedde sig inför det VM som hon vann.
– Det går att pressa sig till en viss gräns, sedan tar det stopp. När jag nu ser tillbaka har jag periodvis pressat mig själv väldigt hårt och det har inte alltid varit kul. Jag behövde kanske det här för att få perspektiv och för att inse att det var fel väg att gå.
När hon berättar om året som gått gör hon det med en ton av insikt. Några har försökt bromsa henne längs vägen och hon tror att många säkert har tänkt att det kommer att sluta illa. Men det har inte hjälpt.
– Jag är så pass envis och egensinnig att jag var tvungen att lära mig den hårda vägen. Jag var inne i min bubbla, säger hon.
Orienteringsbubblan. Elitbubblan. Kalla den vad ni vill.
– Min känsla där och då var att det fungerade bra och jag trodde verkligen att jag trivdes med att satsa helhjärtat på orientering och vara elitidrottare.
Det är svårt att ta sig ur bubblan på egen hand och att gå ifrån ett liv där allting kretsar kring att utvecklas och göra det bästa av dagen med tanke på orienteringen. När hon nu blev brutalt tvingad ut ur bubblan har hon insett att ett vanligt liv kan vara nog så bra. Om inte bättre. Först sommaren på Gotland och nu i Edinburgh.
– Det känns viktigt att ha ett vanligt jobb och att studera som vanligt. Alla på Gotland har trott att jag bara springer orientering. Nu via jobb på Gotland och studier här i Edinburgh har jag fått möjlighet att lära känna människor utanför orienteringsvärlden.
Blev Skottland vändningen?
– Skottland är ett medvetet val. Min pojkvän kommer från Skottland och det fanns en utbildning här på universitetet i Edinburgh som jag verkligen ville läsa.
Linnea berättar samtidigt om det tuffa i att börja studera i ett nytt land med ett nytt språk och en ny kultur. Hon läser en master i prestationspsykologi som ett komplement till den sjukgymnastutbildning hon har sedan tidigare. Hon hoppas få användning för sina erfarenheter som elitidrottare även i sitt framtida jobb även om utbildningen inte bara riktar sig mot idrott utan kanske framför allt mot business, räddningstjänst och liknande.
– Prestationspsykologi handlar om att utveckla sig själv och man lär av sig själv hela tiden, både när man är på botten och i toppen.
Hon studerar i Edinburgh men bor i Aberdeen ett par timmar norrut.
– Mitt huvudfokus nu är att ha en normal vardag och att lyckas med studierna. Samtidigt som jag måste vara försiktig så att jag inte bränner ut mig på studierna. Jag tror att jag skulle kunna göra om det eftersom jag har det beteendemönstret. Jag vill göra allt bra och det slår igenom på allt.
Det är en stor risk att få återfall och varje återfall sägs blir svårare. Därför är Linneas insikt både om sig själv och om utbrändhet och överträning viktig.
– Mitt fall berodde lika mycket på det mentala som det fysiska. Jag hade ”gå in i väggen-symtomen” och dessutom var jag rejält övertränad. Då är man långt under isen. Det mest intressanta är hur det kan gå så långt att kroppen tar över psyket.
Stödet från löparna i landslaget har varit värdefullt och Linnea upplever även att hon har blivit väl bemött från de flesta håll.
– Jag har fått mest förståelse från de i landslaget. De vet att vi ligger nära gränsen och kan förstå vad jag har gått igenom.
Att många ligger farligt nära gränsen är Linnea säker på. Den ständiga jakten på fler och bättre träningstimmar är anledningen.
– Jag tror att väldigt många, kanske hälften av alla elitlöpare någon gång haft överträningssymtom. Men det är så svårt, för om jag inte hade lagt ner alla de där timmarna hade jag heller inte blivit bra nog, säger hon bestämt.
Det handlar om att vara duktig på att känna sin kropp och att ha självinsikt. Dessutom tror Linnea att man som elitidrottare måste få gå på en del nitar.
– Det är svårt att hindra någon från att bli övertränad eftersom symtomen är svåra att definiera exakt – både för en själv och för andra runt omkring.
När det har gått så långt som det gjorde för Linnea är symtomen inte svåra att definiera. Såhär i efterhand kan hon på ett sätt ändå vara tacksam för det som hände, trots att det har varit den svåraste perioden i hennes liv.
– Det blev en vändning i livet som jag är glad för och nu hoppas jag att jag är bättre på att lyssna på vad kroppen behöver och respektera att även den har en gräns.

4 svar på ”Linnea Gustafsson – när kroppen säger stopp”

  1. hello there and thank you for your info – I have certainly picked up something new from right here.

    I did however expertise several technical points using this site, since
    I experienced to reload the website many times previous to I could get it to load properly.
    I had been wondering if your web hosting is OK? Not that I am complaining, but slow loading
    instances times will very frequently affect your placement in google and could damage your high quality score if
    advertising and marketing with Adwords. Anyway I’m adding this RSS to my e-mail and can look out for a lot more of your respective fascinating content. Ensure that you update this again soon.

    Svara

Lämna ett svar till KevenTQuam Avbryt svar