Vi börjar känna oss hemma i San Juan och de senaste dagarna har sett ganska likadana ut: Ett schema som jag verkligen gillar.
Sedan vi upptäckte marknaden har vi mer eller mindre varit stamgäster där, åtminstone två mål om dagen. Idag kom vi dessutom på att vi ska ta take away därifrån med oss till stranden i morgon. Eftersom spanskan börjar redan klockan åtta blir det tidiga mornar. Innan skolan har vi käkat frukost på marknaden och de har ett fantatiskt utbud av olika varianter av ägg: Omelett, pannkaka, scrambled eggs och några andra saker som jag inte minns namnet på och ännu inte har vågat prova. En stor tallrik med en omelett, scrambled eggs, frukt i form av annanas, papaya, melon och banan samt lite till kostar 40 cordobas, vilkt ungefär motsvarar 14 kr. Helt okej.
Lektionerna i skolan går framåt och lärarna, i alla fall min, drar fram i ett rasande tempo. Vi har betat av preteritum och imperfekt och jobbar nu som mest med att använda dem och att förstå skillnaderna. Den som konstruerade de spanska verben kan inte ha mått bra. Det känns lite som ett enda virrvarr av allt möjligt och det är helt ologiskt att förstå vissa saker. Men men. Det går i alla fall mycket bättre och det känns faktiskt som att jag kan konversera något sånär nu. Dels pratar jag med Cony och de andra lärarna, dels pratade jag spanska med en kille från Schweiz på turen till stranden. Jag började på tyska, men jag är helt insnöad på de spanska verben och kunde knappt få till en enda mening på tyska. Han kunde hursomhelst inte engelska, märkligt nog, och det som gick lättast att kommunicera med var spanskan. Snart är det dags för hemläxa och i morgon är det fredag och därmed dags för test – provet på om vi lärt oss något denna veckan.
Vi har varit på stranden Maderas både igår och idag och jag har surfat, eller i alla fall försökt surfa. I går gick det faktiskt ganska bra och det kändes som om jag tog de flesta vågorna. Idag var vågorna dock betydligt större och det kändes som om de var överallt. Fast Alfredo, the surf master, sa att det var väldigt svårt idag och med tanke på att jag faktiskt kom upp på en del av vågorna så ska jag kanske inte vara alltför missnöjd. Men, det är så drygt att vara dålig. Jag hatar det, även om jag är förvånad över hur många som är ganska halvkassa här. Väldig skillnad mot San Sebastián, där de flesta kändes väldigt bra. Fast på slutet, när vågorna var ganska stora och jag fortfarande inte hade gett upp, var det ett gäng väldigt duktiga surfare där ute. Bland annat en svensk och det är så coolt att se de som är bra ta vågor – på riktigt.
Det är speciell stämning på stranden, som ligger lugnt och avskiljt från allt annat. Det finns ett hostel precis vid den stranden vi varit på och ett annat ytterligare en strand bort. Vi gick dit idag och det var verkligen mysigt. Helt ensamt och öde. Där vore coolt att bo någon natt, men vi får se om vi får till det. De dagar det är fint väder kommer vi garanterat att åka till stranden och surfa och hänga. En del surfar, de flesta faktiskt, men det är en del på stranden som bara hänger. Eftersom stranden ligger så avskiljt är det dock inga andra än de som antingen surfar själv eller har kompisar som surfar. De flesta är väldigt relaxed och lite lätt hard core.
Vi har träffat massor av folk, särskilt de senaste dagarna. Många pratar om att det är många svenskar här, men vi har faktiskt inte träffat fler än två. Annars är det norrmän, schweizare, italienare, tyskar, amerikaner, kanadensare och idag träffade vi en nyazeeländare. En enda blandning helt enkelt och alla reser omkring i evigheter typ. När jag pratade med folk hemma innan vi åkte tyckte alla att en månad var en lång tid. Det är det definitivt inte. Även om jag inte riktigt skulle palla vara där i flera månader och bara hänga, däremot att resa runt i flera månader … Att resa är sjukt beroendeframkallande. Nu läxa.