Jag är kär …

… och det är en rubrik som jag tror jag har skrivit förr. Garanterat. Och som jag brukar säga, jag är kär i hela skiten. Idag har varit en alldeles fantastisk dag och ändå återstår dagens höjdpunkt: Matchen mellan Real och Real.

Begreppet ”allting händer efter klockan 22” står fast och att spela en fotbollsmatch klockan 22 en lördagskväll är för mig obegripligt. Men inte för spanjorerna och ikväll får Anoeta finbesök av CR7, Xabi Alonso, Casillas och alla andra i Real Madrid. Jag ser fram emot matchen, även om andra Real, Sociedad, förmodligen inte kommer att ha något att säga till om. Men vem vet, de har ju överraskat förr. Kvällen är givetvis inte heller slut med matchen, efteråt väntar några obligatoriska cañas i La parte vieja.

Annars är jag sådär skönt mör i hela kroppen efter en händelserik och aktiv dag. Efter en mysig morgon promenerade jag i morgonsolen från Antigou hem till Gros. Hann spana in vågorna och svepa en favoritkaffe på kafét runt hörnet innan det var dags för surf. Igår var jag besviken för att vi sköt på gårdagens lektion till idag, då jag egentligen inte kunde. Men jag styrde om mina planer och det är jag TACKSAM TACKSAM för. Det var inte det att vågorna var de bästa någonsin. Inte alls. Dessutom var det massor av folk i vattnet. Men vad gjorde det när jag surfade bättre än jag någonsin har gjort och fångade våg efter våg efter våg. Och precis lika värdelös som jag kände mig sist, lika bra kände jag mig idag. Fick ett tips av Uñai om att öppna upp axlarna mer åt höger trots att det var en vänstervåg och för första gången fick jag verkligen till mer vikt fram och den där riktiga känslan av surf som jag saknat på sistone. Jag paddlade och paddlade och försökte fånga var och varannan våg. Till slut fick Uñai nästan be mig vara mer tålmodig och inte paddla alla vågor som såg någotsånär bra ut. Det var det här med tålmodighet …

Var helt död efteråt och gick hem och tog en välförtjänt siesta. Taggad på nytt tog jag ett varv på cykeln och hann med Monte Olia, Urgull och Igeldo och fick mig en fantastisk vy och ännu mer sol. Glöm allt jag har sagt om vädret i San Sebastián, just nu är det helt fantastiskt och att kunna träna i linne (nästan) i november – det trodde jag inte att jg skulle få vara med om här.

Har nyss sett en av alla filmer jag ska se i skolan, Solas. Den var helt okej, men inte en av mina bättre. Jag börjar känna igen temat i många spanska filmer, trasiga familjeförhållanden och vilsna kvinnor med spritproblem.

Idag har Vinsider landat på bordet hos alla som har Svenska Dagbladet. Alla stockholmare har dessutom kunnat köpa den. Fick ett väldigt trevligt beröm i ett mail från KC Wallberg idag: ”Har inte träffat någon som skrivit så personligt nära som du snappade upp på den korta stund vi sågs, fantastiskt bra gjort!” Det värmer att höra sådant!