Måndag och skoldag igen, sista veckan och sista rycket. Efter en lång natts sömn (igen) kände jag mig väldigt peppad att vara lite mer seriös med spanskan denna veckan. Vi åt en lång frukost på Gato Negro och jag skrev klart alla mina 21 vykort. Puh. Veckans insats kändes det som.
Jag fick en ny lärare idag eftersom Cony skulle undervisa på Ometepe denna veckan. Min nya lärare heter Eliezer (och ja, jag var tvungen att kolla i mitt anteckningsblock för att komma ihåg hans namn). Hursomhelst så verkar han kanon och det är faktiskt skönt med lite omväxling. Dels förklarade han på något sätt bättre än Cony och framför allt är det skönt att prata med någon jag inte pratat med tidigare. Helt plöstligt hade vi hur mycket som helst att prata om och det gick så bra. Bortsett från en snabb repetition av alls jag gjort hittills pratade vi mer eller mindre hela lektionen och det känns så skönt att faktiskt kunna göra sig förstådd.
På rasten skulle jag föröska posta alla mina vykort. Det gick sådär. Jag rusade först bort till postkontoret och damen i kassan såg smått förtvivlad ut när jag sa att jag skulle skicka 21 vykort till Europa och därmed behövde 42 frimärken. Hon började leta i alla lådor och la sedan upp frimärkena två och två på sitt lilla skrivbord. Två av varandra oberoende källor hade sagt att det gick att betala med dollar och när jag satt på sisådär sex frimärken frågade jag. Icke. Hon fick helt enkelt samla ihop alla de små högarna med frimärken och hjälpa nästa kund i stället. De frimärken som jag redan hade klistrat på lyckades jag lösa ut genom att skramla cordobas. I full panik fick jag rusa till affären för att växla, köpa cashewnötter för att lyckas reda ut situationen och därefter tillbaka till postkontoret – då jag anade ett litet leende hos postkassörskan. Nu var det 19 vykort som skulle skickas och vi hjälptes åt att slicka frimärken och klista på dem i rasande fart och jag hann tillbaka till lektionen i tid, i alla fall nästan. (Fem-tio minuter försent är verkligen absolut i tid här och det är helt sjukt vad snabbt man kommer in i det.)
Efter skolan var det dags för Playa Maderas och surfing. Idag hyrde jag en liten bräfda som jag spanat in förut, 7 2 med rosa blommor. Min första surfsession var helt värdelös eftersom vågorna var helt galna. Det kändes mer eller mindre som om vågorna försökte ha ihjäl en och det vara bara close outs. Stora! Jag gav upp efter ett tag och det gjorde de flesta andra också. I och med att det var väldigt lågt tidvatten tänkte jag att det borde bli bättre. Det blev det, i alla fall lite bättre och jag höll till i de lite mindre vågorna på slutet och försökte hitta balansen på brädan. Det gick hur bra som helst och jag fullkomligt älskade den.
Eftersom shuttlen tillbaka vid 17 var full fick vi vänta till 18. Det gjorde inget och det var mysigt att se solnedgången på riktigt och hinna torka ordentligt på stranden. Såg även Dany och hans nyfunna nicaraguanska surfvän försöka fånga de sista vågorna innan det blev mörkt. Nice! Efter kyckling och scrambled eggs på marknaden väntar nu lite plugg innan det förmodligen blir en liten sväng ut. Jag ska dock inte dricka något, möjligen pina coladas – de räknas nämligen inte eftersom de smakar som smoothies.