Jag blev åter igen påmind om att livet är skört. Slog i vanlig ordning på mobilen när jag vaknat och läste då direkt meddelandet om Fredrik Karlsson. Som för så sent som en vecka sedan igen blev uttagen i utvecklingslandslaget i längd, men igår körde ihjäl sig på en skotertur i Bruksvallarna.
Och precis som för några dagar sedan när Jenny Olsson gick bort i cancer slogs jag av den där tanken att inte ta någonting för givet. Jag kände inte Fredrik särskilt bra, även om jag har intervjuat honom några gånger. Jag tänker på hans familj, vänner och klubbkompisarna – kanske framför allt Daniel R och Fredrik J, som vann SM-stafetten ihop med Fredrik för bara två veckor sedan. Livet är inte rättvist, så är det bara. Längdskidåkning och sport i allmänhet känns helt plötsligt väldigt väldigt oviktigt.
Att Brynäs tog SM-guld i hockey och att Athletic Bilbao förlorade borta mot Sporting Lissabon igår. Och vem bryr sig om lördagens El Classico. Inte jag i alla fall …