Säsongens skidpremiär är avklarad – med besked. Efter att ha kört sex träningspass på mellan 60 och 120 min i en väldigt brant 2 km lång backe är jag nu förhoppningsvis betydligt starkare i armarna och betydligt bättre på att åka i galen fart utför.
Ni minns säkert Ola Ravald, landslagstränaren i längd som låg bakom sprintsatsningen som gav guld i Turin 2006. I höst har han gett ut en ny DVD: Teknikutveckling – längdskidåkning och jag ska intervjua honom om den både till Skidförbundets tidning Ski and board magazine och till SportHälsa.
Jag har kommit av mig lite när det gäller spanskan. Det beror lite på att min spansklärare har varit bortrest någon vecka och mycket på att jag själv har varit slö. Idag har jag dock tagit mig lite tid och verkligen försökt nöta in skillnaderna mellan imperfekt och preteritum samt försökt lära mig böjningarna. Det är så klurigt.
Igår var jag en snabb vända i den nya cykelvelodromen i Falun och fotograferade den första deltävlingen i deras 6-days. Idag fotograferade jag ett cykelbud, som vi har intervjuat i en artikel om att träna på jobbet till kommande SportHälsa. Igår var jag dessutom ute i de kuperade skogarna kring Lugnet och cyklade mountainbike, mycket tack vare Linda och Mattias – som visade Falu freerides ”downhill”-banor.
Idag har jag ägnat en halv dag åt det bästa jag vet och en halv dag åt det värsta. Nej, skämt å sido. Bokföring är kanske inte det värsta jag vet, men det är betydligt mycket tråkigare än att skriva reportage på 7500 tecken.
Det var så där lagom kallt. Regnet hängde i luften och skorna liksom fastnade i leran när jag gick omkring. Det var mörkt. Efter tre år var jag igår tillbaka i hoppbackarna vid Per-Olsskolan i Fagersta. Eller fel, när jag var där för tre år sedan fanns inte backarna utan bara Seppo. Reijonen alltså, som är en eldsjäl utan dess like och brinner för backhoppning i allmänhet och backhoppning i Fagersta i synnerhet.
Igår morse gjorde jag en snabb fotosession i Romme Alpins SkiLodge och visst blir man sugen att bo där. Jag tror faktiskt att jag skulle kunna tänka mig att bo där hela vintern.
En tisdag på Gamla Brandstation hör inte till vanligheterna, men från och med nu kommer jag förmodligen att vara här de flesta tisdagar och efter jul även måndagar. Det känns framför allt skönt att slippa förlita sig på SJ under vintermånaderna, som jag hoppas ska bli lika kalla och vita som förra vintern – vilket också innebär gigantiska tågproblem.
Fast jag höll på att mista mitt på tapasbaren vi åt på i lördags kväll. Hittade dock mitt paraply efter grävande bland sisådär 100 andra paraply i en stor tunna. Helgen i Göteborg bjöd på regn, regn, massor av regn men även en hel det goda skratt och en del mys.
Det bästa med att arbeta som frilans är känslan av att styra över sina egna tider. Samtidigt som den känslan är lite lömsk och också kan innebära en rädsla för att faktiskt inte ha något att göra. Nu är det inte så, absolut inte. Det är snarare så att jag har haft lite väl mycket att göra tidigare så nu när jag har lite mer lagom att göra finns det ständigt en känsla av att jag faktiskt skulle kunna göra mer.