Ett allvarligt fel …

Alltså, det är något allvarligt fel på mig. Jag måste skärpa mig och inte vara så förbaskat lättpåverkad och såld på allting precis här och nu. Jag tror inte att jag har fått någon bokstavskombination diagnostiserad, men det går säkert att ordna. Typ M O N G O.

6,8 och kan bli mindre ändå

Idag var det dags för surf och vilken surf sen. Jag var lite smått nervös innan eftersom vågorna vår, hmm, större än vad som sagts och eftersom det bara fanns brädor i modell pyttesmå, läs 6,8 och ja, det var ju ett tag sedan sist och, just det, 13 grader i vattnet. Typ.

Högvatten, baskiska och Håkan Mild

De första dagarna i San Sebastián har gått i ett rasande tempo trots att jag knappt tycker att jag har gjort något. Eller jo. Lite har jag hunnit med, tre träningspass, strandhäng och lite jobb bland annat.

Un café con leche, por favor

Sitter på ett café i San Sebastián och av någon märklig anledning känns det inte som jag gjort något annat det senaste året. Jag är kär i San Sebastián och jag kan inte sätta fingret på vad det är, stämningen, folket, vädret … Jag vet inte. Det enda jag vet är att det räckte att åka taxi från flygplatsen, springa från taxin till lägenheten för att undvika ösregnet och att dricka en café con leche på det lilla caféet på vägen till skolan för att minnas och för att inse att jag trivs.

Jag gör som fåglarna – fast tvärtom

Sitter på Arlanda och tittar ut på snön på fälten och snöhögarna. Förhoppningsvis är det den sista snön jag ser på ett tag. Jag älskar visserligen snön och vintern, men nu har jag fått nog. Jag gör tvärtemot alla de 10 000-tals tranor som sägs vara på väg till Hornborgasjön.

Dan före dan före avresedan

Fast inte riktigt. På torsdag åker jag söderut för några dagars mellanlandning i Skåne. Men jag ser fram emot det, för även där har de barmark och det jag ser fram emot mest är att få springa i skogen och andas vår. Näst mest ser jag fram emot att träffa mamma, pappa, Johan, mormor, morfar och alla andra.

Rekordtidig deklarering

Deklarering kan vara det tråkigaste bloggämnet någonsin och det borde vara totalförbjudet att skriva om, men jag kan inte låta bli. För idag, den 28 mars, har jag stoppat ner min deklaration (vad är det för ord egentligen) i ett stort vitt kuvert och slickat igen det.

4-min-intervaller är det värsta

Jag har snöat in på träning, igen, och för första gången på sisådär fem år känns det som att jag skulle kunna använda min träning till något bra.

Mora-Gävle-Stockholm-Västerås-Avesta

Jag har flängt runt en del denna vecka och betat av en del städer i mellan-Sverige. Sitter på tåget någonstans mellan Avesta och Hedemora och funderar på varför de mobila bredbanden inte fungerar när tågen kör fort. Hur svårt kan det vara?