Husbygge

Jag har inte skrivit på länge. Jag vet. Jag hade dock tänkt komma tillbaka till något slags vardag förra veckan, men händelserna i Oslo kom emellan. Jag har inga ord för det som hänt. Alla ord har redan sagts.

Det kanske är den bästa komplimangen jag har fått någonsin. Sedan vet jag inte om den berodde på att jag dittills inte hade sagt så mycket eller att den från en brasilianare, men ändå. Gårdagskvällen var kanske den mest internationella någonsin och ganska kul att prata spanska med en brasilianare, en italienare, en tysk, en mexikanska och just det, en spanjor också – från Barcelona dock.

Det är ingen skräll att det i spanskan finns två tempus för futurum, det vill säga två sätt att uttrycka framtid: Ett för saker som är man har tänkt göra och faktiskt kommer att göra och ett för saker som man säger att man ska göra som men aldrig blir av.

Jag har varit hemma i Sverige i helgen och har då efter mycket funderande fram och tillbaka insett att jag tänkt och pratat i gåtor. Men efter att ha pratat med många olika är det självklart vad jag har försökt säga till mig själv. Tänk att det skulle behövas en väldigt grå tisdag för att inse det.

Alltså, alltså, alltså. Det där med surfing är egentligen värt en hel bok och jag borde ha skrivit massvis av inlägg om hur det går och kanske framför allt hur det inte går. Idag hände i alla fall en grej som hursomhelst är värd att skriva om: Tummen upp.

Jag inser att mitt senaste inlägg kräver uppföljning och trots att jag knappt har tid ska jag försöka summera det spanska valet, den isländska vulkanens inverkan på mig och på FC Barcelona samt en nära-döden-upplevelse.

Vi börjar med det viktigaste. Igår spelades den sista omgången av La Liga eller Primera division, som de säger här, och Real Sociedad som gjort en urusel säsong spelade för sin existens i La Liga.

Cider är något av en nationaldryck här och jag älskar den. Tänk er den goda smaken som riktig cider har hemma, ta bort kolsyran och allt det söta och du får la cidra. Cidersäsongen är snart slut ochdå passar varje by på att fira genom att anordna El día de cidra. I går var det Ururbils tur och konceptet: ”Köp ett glas för 3.50 och gå sedan runt och prova hur många olika cider du vill” är klockrent (och livsfarligt).

Det var ett tag sedan jag skrev här. Jag vet egentligen inte vad det beror på, men givetvis blir det en viss vardag även om man befinner sig i den bästa av världar.

Inför helgen hade jag en plan: Att bestiga Txindoxi. Idag är det söndag och jag har haft en helt fantastiskt helg med massor av olika aktiviteter, men inget Txindoxi. Så. Typiskt. Spanskt.