Jag vill ha en egen bana!

I Sverige går det inte att gå och simma eftersom alla simmar bröstsim och inte vill bli blöta i håret. Här simmar folk crawl i alla fall, men idag höll jag på att få spel i simhallen.

Jag börjar känna igen mig själv …

… och jag trivs med det. Med vad? Med att känna igen mig själv? Nej, snarare av att allting händer på en och samma gång samt att jag har fått tillbaka ett sug av att flänga lite igen. Och tur är väl det.

Sverigefeber med Mästarnas mästare

De senaste dagarna har det varit så kass väder att jag känt det som en befrielse att jag bestämt mig för att lämna den här hålan. Usch. Fast jag vet ju att det går över så fort solen dyker upp igen och i morgon ska jag leta rätt på solen på franska sidan.

Sverige nästa!

Ja, det är sant. Visserligen skickade jag en slags jobbansökan den 1 april men det var inget skämt. Och nu två veckor senare är allt mer eller mindre klart och från och med juli kommer jag att bo i Sverige igen.

Backintervaller med världens bästa utsikt

Nyss hemkommen från veckans hårdaste pass: Backintervaller med en hisnande fin utsikt över San Sebastián. Och jag hade nästan glömt bort hur hungrig man kan bli av att träna ordentligt.

Förlåt …

… för att jag har varit så seg med att skriva här den senaste veckan. Det har helt enkelt varit fullt upp med besök både av den ena och den andra, rån, träning, surf och en massa andra saker.

De val man gör …

… och som man inte trodde spelade någon roll alls är ofta de mest avgörande i livet. Det gillar jag. Eller i alla fall gillar jag att leva så även om det blir lite som en berg-och-dal-bana ibland.

Om det svenska och det osvenska

Jag har skrivit ett liknande inlägg förut, men det är ett himla tjat om vad som är typiskt svenskt och typiskt spanskt och jag tror att jag haft min tionde lektion med just fokus på kulturella skillnader och hur olika vi är. Jag är lite lätt trött på det.