Är 30-årskris något svenskt?

Är 30-årskris något svenskt?

Förmodligen inte. Men kanske ändå lite. I Spanien vet i alla fall ingen vad det är.

För det första begriper jag inte vem som kommit på ordet. 30-årskris. Hur låter det? Och är inte ordet kris lite att ta i? Jag och väldigt många av mina kompisar fyller snart 30 och det är liksom helt oundvikligt att inte prata 30-årskris med alla, mer eller mindre. Men är 30-årskris något svenskt? Jag tror inte det, men det är något som vi matas med dag efter dag och på något märkligt sätt måste inträffa oavsett om man vill det eller inte.

Det finns inget spanskt ord för 30-årskris. Det finns alltså inte i Spanien. Punkt slut. Förmodligen finns det men de har inte satt ett ord på det. Men det finns kanske inte i samma utsträckning som i Sverige och just det faktum att det heter just 30-årsKRIS är kanske det som skiljer. Jag tror inte riktigt på att spanjorwrna genrellt sett är mer lyckliga. Nej. Det håller jag inte med om. Jag tror däremot att kraven är lägre i Spanien och att det inte är lika tydligt exakt vad som förväntas av dig och NÄR det förväntas att du gör det. Som i Sverige.

Tillbaka till ordet. Vem har kommit på det? Och vem har bestämt att det är en kris? För mig innebär ordet 30-årskris en reflektion och tankar kring förändringar och förbättringar. Då känns det väldigt märkligt för att inte säga helt fel att kalla det kris. Isåfall tror jag att jag har haft en 30-årskris med sisådär två-tre års mellanrum sedan jag fyllde 20. Och med tanke på att det varenda gång har lett till en förändring som i in tur lett till en förbättring så vore det väl en kris i sig om jag inte hade haft dem.

Sitter på Kastrup. Igen. Och på Joe & the juice. Vad annars? Men världens godaste avokadomacka och en fruktsmoothie känns det som att jag lämnade den där 30-årskrisen på andra sidan Öresundsbron. I Sverige är det nämligen bestämt att det är något som måste drabba alla. Vet inte om jag ska ta det som en komplimang att killen i baren på Joe & the juice kom ihåg mitt namn. Förmodligen inte. Det är nog snarare ett tecken på att jag har varit här lite för ofta.