http://www.malinbjorkqvist.se/wp-content/themes/press

TV-sportens Jane Björck

När Jane Björck började på tv-sporten 1987 var hon en av de yngsta. I dag är hon en av de äldsta programledarna och många sportintresserade har delat massor av stora sportupplevelser med henne. Stora sportögonblick för Jane är framför allt Åtvidaberg FF:s resa tillbaka till allsvenskan men även hennes tio år i Norbergs AIF.

När Jane Björck började som programledare på Sportspegeln var jag fem år. Jag kanske inte var en sportnörd redan då, men nästan och jag har följt Lilla sportspegeln, Sportspegeln och mängder av sändningar från stora mästerskap runt om i världen. Jane har jobbat med både det ena och det andra och det känns lite grann som om vi känner varandra.
Just den här tisdagen är Jane ledig. Hon har jobbat helg och var programledare i lördagens sportsändning och redaktör i söndags.
– Det är jättekul med omväxling, berättar hon.
Under årens lopp har Jane hunnit med att prova det mesta på tv-sporten; programledare, redaktör, reporter och redaktör för Lilla sportspegeln är några exempel.
– Att kommentera en match live är det enda jag har sagt nej till.
Under några år valde Jane att inte arbeta som programledare men nu har hon fått tillbaka suget för att vara i rutan och varvar idag programledarjobb med att vara redaktör, en roll hon kallar för spindeln i nätet.
– Redaktören leder arbetet och fattar beslut om förändringar och sena telegram. Det är redaktören som programledaren har i örat under sändning.
Jane berättar att hon då och då får en fråga om vad hon gör när det inte är sändning.
– Det ligger oerhört mycket jobb bakom en ynka minuts sändning. Att göra en tv-sändning är ett teamwork, helt klart. För min del har det varit nyttigt att sätta sig in i flera roller, det ger en ökad förståelse i skarpa situationer.
Jane pratar om hantverket, det hantverksmässiga jobbet bakom en sändning och om viljan att förmedla det senaste på rätt sätt. Hon jämför en bra programledare med en bra domare.
– Det gäller att inte utmärka sig för mycket. Som programledare är du aldrig huvudrollen i sändningen utan det är inslagen som är det.
Även om Sportspegeln känns väldigt välregisserad och organiserad så berättar Jane att det ibland ”är på tråden”.
– Det händer att ett inslag blir klart 30 sekunder före sändning.
Oavsett om inslaget är klart precis före sändning eller tidigare så är Sportspegeln enligt Jane väldigt noga med vad som släpps igenom ut i sändning.
– Tv har en enorm genomslagkraft och det är vi medvetna om. Jag är stolt över att vi har en juste policy för vad vi berättar och vad vi inte berättar. Sedan händer det självklart att vi gör övertramp och publicerar något vi kanske inte borde ha publicerat, men överlag tar vi ett stort ansvar.
Jane pratar och gestikulerar. Hon låter som hon gör i tv och ja, hon är lika snygg som i rutan. Det märks att hon brinner för sitt jobb och för sport.
Har du ditt drömjobb?
– Absolut. Jag är ödmjukt tacksam över att få jobba med min största hobby.
Att Jane hamnade i tv var egentligen en slump. Efter frilansjobb på Vestmanlands läns tidning under tonåren hamnade hon på radio Örebro där hon jobbade i fyra år.
Rätt vad det var blev hon erbjuden programledarjobb i tv, först för Pep Talk, ett sportmagasin för ungdom, och sedan för musikfrågeprogrammet Notknäckarna. Men eftersom Jane ville jobba med sport ringde hon till tv-sportens redaktionschef Kjell Andersson, som efter att ha sett fyra program av Notknäckarna erbjöd henne ett sommarjobb.
– Jag blev så glad att jag sprang hela vägen hem!
Som tur var fanns det den hösten två fasta tjänster lediga på sporten.
– Jag fick den ena och min gamla idrottslärare på Ribroskolan Jan-Erik ”Lillen” Göransson fick den andra.
Fagersta ja. Jane är född och uppvuxen i Fagersta och även om föräldrarna numera har flyttat tillbaka till sina rötter i Östergötland så är Fagersta till viss del ”hem” för Jane.
– Min syster, svåger och mina bästa vänner bor i Söderbärke. Dessutom har jag nära vänner även i Fagersta och Norberg, berättar hon.
Jane har alltid varit tokig i sport i allmänhet och i fotboll i synnerhet. Under uppväxten i Fagersta spelade hon mycket fotboll, men inte i Västanfors utan i Norbergs AIF.
– När jag ville börja spela fotboll fanns det inte plats i Västanfors. Därför började jag och mina kompisar spela i Norberg i stället. Där tog de emot oss med öppna armar.
Jane ler när hon tänker på alla fotbollsår hon haft i Norberg.
– Vilka hade fantastiska ledare, framför allt Ulla och Sigvard ”Sigge” Hult, Arne Lövdin och Sven Inge ”Svingen” Johansson. Det var de fyra jag kamperade ihop med under flest år.
Det gick bra för Norbergs fotbollstjejer, riktigt bra. Jane berättar om när laget gick upp i högsta serien, som motsvarar nuvarande allsvenskan.
– Det var fullt med folk på läktaren och de hade kommit bara för att se oss. Det var häftigt!
Fotbollskarriären fick dock ett abrupt slut för Jane, som pajade sitt ena knä när hon var 20 år och därmed tvingades sluta spela.
Trots framgångsrika fotbollsår i Norbergs AIF så hämtar hon inte sitt bästa sportminne från den egna karriären.
– Åtvidabergs FF, säger hon och det lyser i blicken.
Ända sedan Jane var liten har hon följt Åtvidabergs FF.
– Jag stod på läktaren med min pappa och min bror när Åtvidaberg vann SM-guld 1972 och 1973. Året efter var vi nere och såg fotbolls-VM i Västtyskland när halva Sveriges trupp bestod av Åtvidabergsspelare. Att i år få stå på samma läktare med min pappa i år och fira Åtvidaberg som tagit klivet upp allsvenskan igen, det är … ja helt fantastiskt.
Under alla år har Jane sett de flesta av Åtvidabergs hemmamatcher på plats.
– Jag försöker anpassa mitt arbetsschema efter Åtvidabergs matcher, säger hon och ler.
Jag tror först att hon skojar men det gör hon inte. Åtvidabergs FF är viktigt för Jane, precis som hennes familj och hennes vänner.
– Det är min utmaning, att pussla ihop livets schema med arbete, familj och vänner, säger hon och berättar entusiastiskt om flera vänner i och kring Fagersta som hon fortfarande har kontakt med.
Efter vår intervju ska hon träffa en vän hon inte träffat på länge. Men hennes ledighet varar inte länge. Dagen efter intervjun hör jag Jane berätta om en av de avgörande omgångarna i allsvenskan. Lika entusiastisk i rösten och lika närvarande då som dagen före.

Posting your comment...