Plåtning på en bouldervägg i Uppsala

Det var dags att ta en ny krönikebild till SportHälsa. Egentligen borde jag ta en ny till varje nummer så att den alltid andas rätt säsong. Den jag haft i de två senaste numren föreställer mig i en stor vit stickad mössa och därför var det verkligen på tiden att ta en ny. Eftersom krönikan till stor del handlar om klättring tänkte jag att det vore ett kul motiv och lämpligt i och med att gårdagens klätterkompis Erika dessutom råkar vara proffsfotograf.

Vi skulle klättra på något nytt ställe i Uppsala och när vi kom dit visade det sig att bara var en bouldervägg, vilket egentligen inte alls gjorde någonting. Det var dock ganska klurigt och det krävdes ett och annat försök, flera blåsor i händerna, kramp i baksida lår och lite blod innan jag lyckades med den linje jag ville. Mycket nöjd. Otroligt nog lyckades dessutom Erika ta en bild där mina armar ser ganska starka ut, där det ser ut som jag klättrar och där jag inte gör någon märklig min. Det var inte helt lätt vill jag lova …

Att bouldra är lite svårare än att klättra med rep, fast jag tycker ändå att det är ganska soft. Det sköna är ju att man kan klättra när man själv vill och inte måste vara säkrad eller säkra nån annan eller vänta och vänta och vänta. Det värsta är nästan att ta sig ner, mattan är ju som tur är mjuk, men det gäller att akta fotlederna.

På tåget hem till Falun var jag helt utmattad och trött både i armar och ben samt sjukt ont i fingrarna … Då hade vi även hunnit med teamtalk med nästan hela NOK-ladies Tiomilalag på Coffeehouse by George på stationen i Uppsala. Sweet.