Bouldering på Kjugekull

Jag kände till att mitt barndomställe Kjugekull numera är poulärt bland klättrare, men att det skulle visa sig vara SÅ populärt kunde jag inte i min vildaste fantasi föreställa mig. Parkeringen var full och överallt satt, stod, klättrade eller bara hängde klättrare både från Sverige och andra länder. Daniel, Arvid, Thang och Hung som jag träffade i början av veckan var där och jag fotade dem när de klättrade.

Idag har jag upplevt årets första riktiga vårdag, strålande solsken och tio plusgrader vilket innebar fantastiska möjligheter både för bouldering och för bra foton. Pappa följde med till Kjugekull och när vi närmade oss insåg jag mitt misstag: Jag hade glömt mobilen hemma och klurade över hur sjutton vi skulle hitta Daniel, Arvid, Thang och Hung bland alla stenblock på Kjugekull. Som tur var gick jag fram till första bästa klättrare jag fick syn på och, tro det eller ej, så blev det napp direkt. De höll på och kämpade på Pinochio, som är just vad det heter (lång näsa) eftersom den är så klurig.

Den var även lite klurig att fota eftersom det inte gick att klättra upp på den. I min drömvärld såg jag en bild uppifrån och därför hoppades jag innerligt att det skulle finnas en lättare väg upp på baksidan. Det fanns på nästa problem, Matador, och jag tog mig med viss möda (och hjälp) upp och fick sedan till några bra bilder. Det blev dock inte riktigt det utsnittet jag hade tänkt, men det fick duga.

Det såg kul ut att klättra och jag blev lite lätt sugen att prova. Fast jag tror dock att sportklättring med rep verkar passa mig bättre. Dels behöver man inte samma maxstyrka och dels ramlar man inte handlöst ner och vrickar fötterna. Det var ingen som gjorde det under tiden som vi var där, däremot uppstod blodvite …

Tdigare under dagen var jag i Stackedala utanför Tollarp och gjorde tävlingspremiär. Det hela slutade med en tredjeplats, slagen med knappt tre minuter. Jag är dels nöjd med resultatet men kanske framför allt nöjd med att jag sprang fort och kände mig hur pigg som helst. Jag gjorde ett par tre småmissar och hade ett helt gäng sträcksegrar. Det verkar lovande!

Sist men inte minst vill jag nämna musen. Den som dök upp när jag fotade klättringen och lockade nästan mig mer än själva klättringen. Fick en och annan okej bild på den som numera finns i bildgalleriet under Djur och natur.

Lämna en kommentar