Välkommen till Boden

Efter fem dagar på cykeln kom jag idag äntligen fram till Boden. Och jag säger äntligen eftersom det framför allt idag var en kamp. En kamp mot mitt eget psyke mest, men även mot det norrländska regnet och motvinden.

Precis som de tre senaste dagarna har det idag varit sisådär 12 grader varmt, regn och motvind. Och man behöver inte vara speciellt inbiten cyklist för att förstå att det inte är optimala förutsättningar. Jag vet inte varför det var jobbigast idag. Kanske för att det var kallast och kanske för att jag såg tre hus under min nio mil långa färd från någonstans norr om Kalix till Boden. På småvägar. Givetvis.

I ärlighetens namn var det inte alls särskilt kul idag. Det var faktiskt inte kul en enda gång utan jag tänkte snarare mest på att det här med att cykla från VM i finska Vuokatti till Boden var den dummaste av alla mina dumma idéer. Jag lipade dessutom. På allvar. Två gånger. Den första gången var mest för att jag var frustrerat arg över att det bara var uppförsbacke efter uppförsbacke. Andra gången var det mer på allvar. Då var det en slags kombination av utmattning, energibrist och att det kändes som att det var mest synd om mig i hela världen. Typ. Efter en måltid på Max i Boden kom jag fram till att så inte var fallet. Jag hade det ju rätt bra egentligen och kort efteråt blev jag upphämtad av en gammal rostig Volvo 850.

Nu har jag checkat in på mitt boende. Här på Soldatgatan i Boden ska jag bo fram till nästa lördag och det känns redan som hemma. Jag är världsbäst på att få alla möjliga platser att kännas som hem. Tur är väl det. De senaste sex veckorna har jag nämligen varit ”hemma” ett dygn. Efter att ha slängt in allt mitt kaos från cyklingen, fixat nummerlappar, träningskartor och betalningar på O-Ringenexpeditionen lyckades jag lifta med en taxi till Luleå. Sedan har jag hämtat världens finaste Volvo V40 cross country på flygplatsen samt min cykelväska och cykelstället som snälla kollegor lämnat där, storhandlat på Ica maxi i Luleå, hämtat mina väskor hos min chef som varit snäll nog att transportera dem i bil från VM, varit tillbaka på tävlingsexpeditionen och gått bet, packat upp, duschat och ätit.

Nu tror jag snart att jag ska sova.

Lämna en kommentar