Efter sisådär ett knappt års uppehåll är jag nu tillbaka i bloggträsket igen. Anledningen: Det finns otroligt mycket mer att berätta om mitt jobb än de rader som skrivs på orientering.se och i Skogssport. Dessutom händer det en och annan sak utanför jobbtid (tro det eller ej) som kan vara värd att nämna. Men, det kommer att bli jobb, jobb, jobb, orientering och lite mer jobb. En annan som i allra högsta grad också är tillbaka är min favorit Daniel Hubmann.
I helgen har jag jobbat i Åbo. Jag tänker inte skriva om vädret (soligt och väldigt varmt), tävlingarna i sig (bra på de flesta sätt och vis) eller de svenska framgångarna (vill du läsa om dem? Klicka här). Nej, jag tänkte skriva om djur. För de som känner mig vet att jag är lite lätt fascinerad av djur. Därför såg jag framför mig vad en skenande häst skulle kunna orsaka på en sprint. Vi pratade lite med bankontrollanten Göran Andersson om rörliga föremål och att bli hindrad/lurad av fordon och människor. Var går gränsen? Är det möjligt att göra en stadssprint 100 procent rättvis utan att stänga av en hel stad? Och är isåfall inte det att motverka sprintens syfte? Nu lugnade den skenande hästen ner sig innan den korsade Simone Nigglis väg. Kamera-Sören brydde sig inte ens. Det gjorde han däremot dagen efter, när vi via sms fick veta att de varnade för björn i den direktsända tv-sändningen. Bara vid att höra ordet björn så stelnade Sören till. Som tur var hade björnen simmat i land 10 mil norrut och så vitt jag vet försöker den lokala polisen fortfarande att få den att hoppa i vattnet igen och simma tillbaka.
Vi gjorde mer eller mindre precis som vi ville på tävlingen. Och Sören konstaterade att det var den första tävlingen någonsin (och han har jobbat på SOFT i många år) som ingen ifrågasatt eller hindrat honom på väg ut till kontroller i skogen, på parkeringen eller liknande. Kors i taket. Jag tror faktiskt bara att jag stod lite lite i vägen en gång och det berodde på att kameramannen i målområdet gjorde en sjuk manöver och helt plötsligt både fick med mina ben och Guatav Bergman i en hög. Tack vare denna frihet kunde vi skicka hem bra grejer, även om inte SVT:s val gick hem hos alla. SVT gillar Tove precis som vi och valde igår att bara lägga ut intervjun med henne. När jag ringde hem fick jag skäll för att vi inte gjort han ”den där Bergman” och hans ord om spurten. Det hade vi ju och jag kunde hänvisa till the uncut version av en av helgens kortfilmer.Rullar snart in med tåget hemma i Falun. Sprang på en nybliven världscuptvåa på stationen i Gävle. Han väntade på bussen mot Bollnäs. Kom då att tänka på att vi pratade om Simone Nigglis storhet i Schweiz och att hon en gång flög med helikopter direkt från världscuparenan till tv-studion för sportsändning live. Skilda världar.