Men … Regeln säger ju att det är subjuntivo om man säger si och indicativo om man säger så. Eller? ”Jo, men nu har ni nått en sådan nivå att det är dags att börja bryta mot reglerna.”
Så sa min spanskalärare till mig idag efter den kanske svåraste spanskalektionen någonsin och alla vi fem studenter satt med tomma förvirrade blickar och försökte förstå. Alltså, det här språket! Som jag har ägnat ett halvår åt att nöta in regel efter regel, exempelvis ”jag tror inte att” + subjuntivo men ”jag tror att” + indicativo. Och då är det ju nu i efterhand ganska givet att just ”ingen tror att” är ett annat sätt att säga att ”alla tror inte” och därmed ska det vara subjuntivo fast det egentligen tillhör uttryck som ska ha indicativo. Jag vet att det låter helt förvirrat och det är det också och jag är förvirrad. Det enda jag vet att i det svåra avsnittet var allting tvärtemot vad jag trodde, det vill säga det finns en miljon undantag när man måste bryta mot reglerna. Å andra sidan kan ingen säga att det faktiskt är HELT fel, vilket är bra. Det handlar bara att bestämma sig för om man pratar med hjärnan eller hjärtat – det finns väl bara ett språk i världen som har två helt olika former indelade just efter huruvida man pratar med hjärtat eller med hjärnan.
Och nu var det tydligen dags för surf. Eller inte. Jag hoppas att fler än jag tycker att årets hittills kallaste dag är olämplig för just surf och att vi faktiskt ska ha dagens surflektion inomhus.