Att blogginläggen varit få på sistone beror på att jag haft upp över öronen med saker att göra. Puh. Alldeles för mycket och jag inser återigen att det där med att jobba livet av sig inte är min grej. Inte alls. Ska överleva denna veckan i Stockholm och ser sedan fram emot att åka tillbaka till San Sebastián med färre jobb och mer tid till viktiga saker.
För mig är Stockholm ofta förknippat med jobb. Det spelar liksom ingen roll att jag från början bara tänkt umgås med kompisar och njuta av vår vackra huvudstad. Nej, det räcker med en eller ett par timmar här innan jag sugs med i hetsen. Det är sjukt. Jag blir irriterad på alla som verkar så sjukt stressade och beställer take-away-lunch samtidigt som de har telefonkonferens på mobilen och väntar på kemtvätten och … och … Varför göra allting samtidigt? Jag är bra på att göra massor av grejer samtidigt, men att samtidigt trängas på tunnelbanan, stressa för att hinna med rätt buss, svettas eftersom det är höst men samtidigt 24 grader varmt. Nej, det är inte min grej. Stockholm är för stort.
I lördags stängde jag dock av den del av hjärnan som tänkte jobb och fokuserade på att bara umgås med Anna och Malin. Stockholm visade sig från sin bästa sida och vem älskar inte hösten när det är strålande sol, varmt och fina höstfärger överallt. Vi minglade runt mellan uteserveringarna på Söder och på kvällen åt vi på världens bästa restaurang; Tabac.
Som straff för att jag ”tog ledigt” i lördags fick jag jobba som en dåre i söndags. Eller jobba och jobba. Det var mest spanskt plugg på schemat och jag skrev en bokrecension om världens kanske tråkigaste och svåraste bok; Un viejo que leía novelas de amor och dessutom skrev jag en artikel om mina ståndpunkter kring dödsstraff – på spanska ja. Och för mig som mer eller mindre bara skrivit om min familj och vad jag gjorde dagen före tidigare var det lite klurigt. Inte direkt något man slänger ihop samtidigt som allt annat. Men men. Jag fick ihop det. Till slut. Dessutom gjorde jag en del jobb och sedan sov jag 10 timmar. Trött.
Idag är det ny dag, ny vecka och nya jobb på gång. Det som står på schemat denna veckan är framför allt nästa nummer av Vinsider, som jag är tillförordnad redaktör för. Nytt, spännande och kul! Ser fram emot morgondagens intervju på Skansen. Dessutom hade jag tänkt få till en intervju med en viss Daniel Richardsson, men som vanligt skulle vi behövt ha synkat våra kalendrar tidigare – för det är stört omöjligt att få till en intervju. Eftersom jag inte riktigt har tid att dra en snabbis om Åre i slutet av veckan får det bli en telefonintervju. Nåväl, det är ju nästan lika bra, även om jag får vänta med att visa mina favorit-bildserie på honom.
Annars då. Har undersökt min fot för tredje gången på några veckor och det är ju spännande att ju fler doktorer jag besöker desto fler varianter dyker upp. Jag tror dock mest på dagens utlåtande och det känns hursomhelst skönt att ha en plan och veta hur det ska kännas och utvecklas framöver. Och dagens lärdom är att en bruten fot minst tar tre månader innan den är helt bra …
Dessutom käkade jag lunch med Maria och lilla Julia, tre veckor. Mys! Och givetvis artiklar både på www.sporthalsa.se och www.matchdax.se.
En sak till. Det var jag och Fredrik Wikingsson hos Idrottsdoktorn idag och han hade mer ont än vad jag hade …