Det där fick jag äta upp …

… men det gör jag så gärna. Grattis Annika Billstam till ett finfint VM-guld på dagens långdistans. Nu pratar vi VM-GULD, vi pratar LÅNGDISTANS och vi pratar FRANSK TERRÄNG. Det är stort.

Jag är förvånad, samtidigt som definitionen ”världens bästa damlandslag” känns helt korrekt. Jag var i viss mån lite skeptisk till att använda den före VM, men inte nu. Helt rätt. Herrarna fick dock se sig slagna och bäste svensk hade över 10 minuter upp till suveräne Thierry Gueorgiou. Fast vad gör väl det en dag som denna och Sveriges medaljmål är därmed redan uppnådda – innan Sverige paradgren stafett. Jag får dessutom äran att vara med och ta emot världens bästa landslag (och samtidigt jobba givetvis) när löparna firas på Nordic Light Hotel på måndag.

Efter en trevlig lunch på Bosön där Camilla konstaterade: ”En av oss ammar, en av oss reser jorden runt och en av oss satsar på OS i London”, insåg jag att livet är precis vad man gör det till och det gäller bara att ta för sig. (Det är det jag håller på med, om någon undrar.)

Eftermiddagen ägnades åt RF-möte, här ”hemma” i mitt finfina kontor. Och jag är så taggad inför höstens jobb att jag knappt kan bärga mig. Det kan bli hur bra som helst och nu väntar ytterligare någon dags jobb innan vi i nästa vecka ska spika ramarna.

Jag insåg även att jag borde leva upp till Camillas ”en reser jorden runt” och ja, det är väl egentligen bara att boka in Rio då. Ja, jag ska nog göra det.

Är superladdad för kvällens matcher: Först Dinamo Zagreb-MFF och den viktigaste match ett svenskt klubblag spelat på evigheters evigheter. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att MFF spelar klokt och bra idag och sedan kan avgöra hemma i Malmö i returen. Svensk fotboll behöver en framgång. NU! Kvällen fortsätter sedan med El Classico, ta dam.

Lämna en kommentar