Matchernas match

Jag borde kanske redan ha skrivit några rader om det alla pratar om här nere, EL CLÀSICO. Det tredje inom loppet av några veckor och trots att vi är i Baskien står det mesta stilla under matchen. Eftersom alla här håller på Barca är alla nöjda och glada en kväll som denna.

Vi har en slags daglig läxa att skriva om vad vi gjort dagen innan. Jag fuskade och skrev hela min kvällssummering på eftermiddagen, men oj så rätt jag hade: Ví el partido y Barca ganó y Messi metió gol. Och även om ni inte kan spanska tror jag att ni förstår innebörden. Om det var en bra match? Jag gissar att alla som har Viasat hemma såg matchen och nja, det kanske inte var en av de bästa matcher jag sett men den hade trots allt sina höjdpunkter. Som när funktionärerna bökade upp en vit plaststol till Mou på läktaren och Messis andra mål. Alltså, ska han få göra så? Mitt ibland några av världens bästa försvarare?

Jag kan dock tänka mig att Mou är arg eller rent ut sagt riktigt jäkla skitförbannad. Åter igen fick Real spela med 10 man efter något som i mina ögon såg ut som en skitsak. Jag tror att min bror håller med. En bror som är mer än nöjd efter Manchester Uniteds vinst igår och för att citera en annan vän som inte direkt bryr sig jättemycket om spansk fotboll: ”Skiter i vilka som går vidare så länge Man U manglar ner dem i finalen.”

Jag försöker följa fotbollen här via Marca, men det är inte helt lätt för även om jag bara läser rubrikerna och ingresserna i klass med en 7-åring så förstår jag ändå inte allt. Det är tur att jag har Johanna Frändén och hennes krönikor är bland det roligaste som finns. Ibland tänker jag att jag skulle vilja ha hennes jobb. Fast ändå inte. Hon gör det ju så jäkla bra. (Och efter att ha läst hennes senaste om Fort Knox eller förlåt Santiago Bernabéustadion blir jag än mindre sugen.)

Jag tror dock vi tänker rätt lika hon och jag. Och vi gillar samma saker, läs killar:
”Pep Guardiola har en ganska omfattande fanclub hos det motsatta könet, det vet ni. Jag har aldrig tillhört den skaran, men om jag inte var en brudjävel som skriver om fotboll och om jag inte förstod att det skulle vara ett professionellt karaktärssjälvmord av högre graden skulle jag säga det rakt ut:
Pep Guardiolas kapning av José Mourinho var det sexigaste som kommit ur den präktiga katalanska fotbollsinstitutionen på år och dar. Gerard Piqué inräknad.”

Och sen var det en sak till, T Å L A M O D. Ni som känner mig väl vet att det kanske inte är min bästa gren och en dag som denna har jag fått höra sisådär 700 gånger att jag måste ha tålamod. Med spanskan, i de stora vågorna, med baskerna och ja, med allt. Tre djupa andetag och ja visst, tålamod …

Lämna en kommentar