En lång väg hem från Mora

Idag har jag varit i Mora. Det skulle visa sig vara betydligt längre väg hem från Mora än dit, men jag får skylla mig själv. Hade tydligen lite väl bråttom när jag bokade tåg och det blev b u s s. Dit gick det väl an, då körde bussen den stora vägen och stannade knappt alls. Men på hemvägen, gah.

Riksidrottsförbundet vill att man ska åka så miljövänligt som möjligt och ja, det kan jag väl ställa upp på. Ibland. Tänkte att det faktiskt vore bra med tåg till Mora i stället för bil eftersom jag då skulle kunna vara effektiv och slå alla flugor i samma smäll (igen). Till saken hör att jag för tillfället heller inte har någon egen bil, vilket retar mig mer och mer. Det måste till en ändring på det till hösten. Hursomhelst så bokade jag tåg. Trodde jag. Det skulle visa sig bli buss och på vägen dit var jag väldigt nöjd med det valet, det tog en dryg timme och bussen stannade i stort sett ingenstans – undantaget Bjurs och Rättvik typ.

Gjorde sedan en bra intervju med IFK Moras kanslipersonal och jag är nöjd med vårt val av klubb. IFK Mora är verkligen en häftig klubb och jag hoppas att reportaget kommer att bli bra. Jag hade tänkt skriva klart reportaget på tåget, men eftersom solen stekte och massor av skolungar skulle hem till alla pytteorter längs Siljan så var det sådär lagom lätt att koncentrera sig. Jag lessnade, stoppade i hörlurarna och satt och kämpade för att inte bli mer och mer frustrerad över att jag ”förlorade” en hel timme i val av buss.

Jag hade tajmat bussen för att hinna gå på spanskan, men jag orkade inte utan stack och körde styrketräning istället. Det var skönt att ta i.

Dagens lärdom: Åk aldrig buss mellan Mora och Falun samtidigt som sjutusen skolungdomar. Och visserligen är Färnäs, Garsås och Vikarbyn fint, men inte när man har massor av annat som borde göras.

Lämna en kommentar