Stakning i en annan dimension

Alltså, stakning nio mil är inte att leka med. Och dessutom är det omöjligt att få en känsla för hur fort det egentligen går av tv-bilden. De bästa kör så sjukt fort och att de dessutom stakar uppför den där första galna backen – som jag hade fullt sjå att diagonala mig uppför i lördags. Nej, det är imponerande och lite av en annan dimension av stakning.

Med andra ord följde jag Vasaloppet igår, ett lopp som i det stora hela är sisådär 700 gånger bättre att följa hemma i tv-soffan (bortsett från fartupplevelsen då). I vanlig ordning försökte jag slå alla flugor i samma smäll, det vill säga vara chaufför, langa vätska, fotografera, rapportera tider och följa täten samtidigt. Insåg redan vid första anhalten strax före Mångsbodarna att det skulle bli svårt. Riktigt svårt. Därför kunde jag bara medverka vid ett langningsställe innan jag fick bege mig i ilfart till Mora för att hinna se täten gå i mål. Det går så otroligt fort och med gårdagens snabba spår var det omöjligt att hinna med något mer. Och jag hann se spurten på upploppet och att behöva köra en spurtstrid efter nio mils skidåkning. Det ni. Jörgen Brink var starkast och det var en imponerande upphämtning och att ha kört flera kilometer med en stav. Alltså. Imponerande.

Hann även se den avslutande 5-milen i Holmenkollen och svenskarna räckte inte till. Inte riktigt. Norrmännens norrman Petter Northug visade, åter igen, att han är så grymt stark att trots att hela startfältet vet att de måste åka ifrån honom innan upploppet för att ha en chans att vinna inte gör det. Förmodligen ville alla rycka och bli av med Petter, men ingen orkade. Hellner försökte. Södergren och Richardsson likaså. Ingen orkade. Att Richardsson blev bäste svensk i en 5-mil i fri stil är imponerande och jag tror att det finns mer potential där. Ingen tvekan. Förhoppningsvis får jag framöver möjlighet att följa hans träning mot det där sista klivet. Ett till synes litet kliv från en sjundeplats till medalj, men ett otroligt stort kliv framför allt mentalt.

För min del väntar nu några veckors slit och jag ska försöka att både jobba hårt och träna hårt, även om jag vet att den kombinationen är lite klurig att reda ut. På Gamla Brandstation i Falun idag innan två dagar i Stockholm står på schemat. Det var längesedan nu och jag ser fram emot det. Ser givetvis även fram emot att träffa min favorit-Erika. Long time no see.

Lämna en kommentar