http://www.malinbjorkqvist.se/wp-content/themes/press
Jag gjorde som Daniel Tynell …

Jag gjorde som Daniel Tynell …


… och blev sjuk dagarna före Marcialonga. Surt. Tjurskallig som jag är valde jag ändå att starta och utan någon som helst ork åkte jag 45 km, det vill säga det korta Marcialonga. Med facit i hand borde jag nog egentligen ha gjort som Daniel Tynell och inte ha startat, men det kändes ännu surare.

Dagens träningspass uppe i längdparadiset Lavase var en intressant upplevelse: Sjukt vackert och tidernas bästa väder och spår, men jag var helt totalt dödsslut – innan jag ens hade börjat. Det är en ganska intressant upplevelse att känna sig totalt urdåligt tränad och bli slut av minsta lilla backe. Samtidigt är det nyttigt och då inser jag att det är världens bästa känsla att faktiskt känna sig någotsånär stark och vältränad. Jag saknar den och hoppas att den kommer tillbaka illa kvickt. Redan i övermorgon helst.

Annars har vi haft fyra riktigt bra dagar i Val di Fiemme-dalen, där skid-VM 2013 ska gå. (Jag hoppas givetvis att jag kommer tillbaka både då och innan dess, kanske redan nästa år.) Vi har bott i Varena, cirka fem kilometer ovanför Cavalese och lika långt nedanför Lavase. Riktigt bra – både läget, maten och kaffet. Synd bara att jag inte har kunnat njuta fullt ut, men gissar att det är en bra anledning att åka tillbaka. Kanske redan nästa år.

I övrigt hoppas jag att Daniel Tynell frisknar till lika snabbt som jag och att han laddar för Engelbrektsloppet om två veckor. Bilden är från i fjol och förhoppningsvis blir det ännu finare förhållanden än i fjol. Annars är jag lite ledsen att jag missade de sista heta matcherna i handbolls-VM, men att se Zlatan pryda förstasidan på la Gazetta dello sport är inte fel det heller.

Posting your comment...

Skriv en kommentar


Delge mig fler kommentar via e-post