Det där med att flyga och fara är en subjektiv bedömning. Visst, jag flyger och far ibland – eller ganska ofta, men efter med tanke på min närmaste granne på Gamla Brandstation gör jag inte det. Absolut inte.
Denna veckan har jag ju i stort sett varit lugn och stilla. Jag har i vanlig ordning tillbringat början av veckan i Stockholm. Mamma och pappa har varit på besök och jag har mestadels umgåtts, men även petat in ett och annat jobb samt träning, så klart. Idag är jag tillbaka i Falun och har två mer eller mindre hela arbetsdagar för att styra upp resten av Hemma i HSB samt lite annat smått fix. Dagen har ägnats åt bokningar av resor och hotell härs och tvärs. Mina bokningar av SJ är inte av nåd och jag var tvungen att ringa dit för att reda ut om jag hade bokat en av alla dessa biljetter eller inte. Magnus är på Sicilien och jag sa även hejdå till Anders som åker till Cypern idag OCH, inte minst, till Johan som åker till Nepal idag.
Men det var det där med att flyga och fara och att begreppet är relativt. Min hade en veckan med lite flyg och far förra veckan. Han inledde med att åka till Johannesburg för ett jobb, med en mellanlandning på Maldiverna åkte han sedan en sväng till Australien och gjorde ett jobb där. På vägen hem landade han en snabbis i Bangkok. Tre kontinenter på sex dygn. Sex dygn! Det kallar jag flyga och fara.