Sportspegeln 50 år: En gnutta nostalgi

Jag är mer eller mindre uppfostrad till Sportspegeln. Dock är det främst under de senaste säg 20 åren som jag har följt spegeln och därmed får jag inte gåshud av de gamla goda inslagen från fotbolls-VM 58 och när Stenmark åkte upp från plats 29 i första åket och vann.

Backhoppning och mycket mycket annat

Jag är väldigt bra på att göra väldigt många saker samtidigt. Oftast är det en fördel, men samtidigt innebär det att jag i stort sett alltid pysslar med väldigt väldigt många saker på exakt samma gång. Idag har varit en sådan dag.

Två bra dagar på jobbet

Eller fler egentligen, eftersom både fredagen och lördagen också innebar jobb. Men igår och idag har dessutom solen visat sig från sin bästa sida och att då få vara ute och jobba … Ja, det är helt enkelt så bra att det är lätt att glömma bort att det råkade vara 16 minusgrader. (Mina tår glömde dock inte bort den lilla detaljen …)

Gott nytt skid- och surfår 2011

2011 kommer att bli ett bra år. Det är jag helt övertygad om. Årets första dag får förhoppningsvis spegla resten av året och även om jag inte kommer att åka lössnö de kommande 364 dagarna så hoppas jag kunna behålla känslan.

Skidor kontra surfing

Många skidåkare håller även på med surfing och tvärtom. Det är dock betydligt fler som har rätt att kalla sig skidåkare än surfare. Själv vet jag inte riktigt när det går att kalla sig för surfare. Hittills har jag fått några riktiga vågor, men att harva omkring i det vita vattnet och sedan göra några tappra försök ute i de gröna vågorna räcker inte för att kalla sig för surfare. Jag är i alla fall skidåkare och i ärlighetens namn är skidåkning så mycket enklare, så mycket mer avslappnande och så mycket roligare. Eller?

Tillbaka i något slags verklighet

Idag har jag försökt hitta tillbaka till verkligheten. Fast efter en dag vid mitt skrivbord på kontoret funderar jag på vad som är verklighet och vad som inte är det. Varför kan inte overkligheten få vara jobb. I min bransch kan den det och därför har dagen ägnats åt att skriva om det från resan som bäst lämpar sig i ett flott magasin: Vulkanön Ometepe.

Mer restid för pengarna

SJ borde verkligen byta slogan: Mer restid för pengarna är en som skulle passa i dessa dagar. Tack och lov har jag dock tagit med mig det lugn och den avslappnade känsla som infann sig (eller var tvungen att infinna sig) i Centralamerika. Jag hade dagen till att resa norrut och att mitt första tåg var 10 minuter försenat och att mitt andra tåg var över en timme försenat spelade mindre roll. Jag måste vara sjuk. Jag vet.

Lite av en kulturkrock

Några dagar innan vi skulle åka hem började vi tveka på vår idé att komma hem precis före julafton. När vi bokade resan hade vi dock inte kalkylerat med den vargavinter som drabbat hela Europa och när vi började vår halvlånga resa hemåt började jag förbereda mig mentalt på att få tillbringa julafton på någon flygplats, eller ännu värre: På Centralstationen i Stockholm. Det vore nog min värsta mardröm, någonsin.

Oreos oreos oreos och oreos

Jag tror aldrig jag har ätit så mycket Oreos som på denna resa, någonsin. Och inför vår resa tillbaka till San José införskaffade vi givetvis ett storpack. Det slutade regna framåt kvällen och vi gick en sväng och hälsade på Nils i hans nya superfina lägenhet, där han ska bo tillsammans med två svenska kompisar fram till han åker till Fernie i januari. Ganska skönt liv ja.

Lite mer bilder

Här kommer några bilder från våra sista dagar i San Juan del Sur samt från vår långa dags vid gränsen mellan Nicaragua och Costa Rica.