Tungt, tungt uppför Mördarbacken

Äntligen har det slutat snöa i Falun. Det har säkert kommit två-tre decimeter nysnö idag och det var riktigt slitsamt för världscupåkarna uppför Mördarbacken idag. Att saxa uppför en brant brant backe med massor av nysnö är inte det lättaste. Jag vågar inte ens fundera på hur jag själv skulle ha sett ut, men till och med en och annan världscupåkare slant.

Polotröjor i svart, blått, rött och vitt

Jag tycker synd om längdskidåkarna. Inte nog med att de måste sitta på presskonferenser, se glada ut och svara på samma trista frågor om och om igen. Nej, dessutom måste de göra de i fula och trista polotröjor med sponsorloggor högt och lågt.

Jag tror att jag vilar, idag igen

Jag har haft lite lätt ångest för att jag inte hann träna igår och egentligen inte skulle hinna idag heller. Men efter många och långa snack om träning inser jag att det är vilan som är nyckeln. Bra va?

Fästvalla är alltid bäst

Jag gillar fästvalla, särskilt när det glider bra också. Givetvis. Svenska Skidspelen rivstartade med Slottssprinten idag och Emil Jönsson visade både att han är bäst och att fästvalla fungerar bäst. Trots att det var Petter Northug som stakar.

”Det där är en bra kyss.”

Jag begriper inte vad det är för fel på mig. Jag har M A S S O R att göra, men jag kan liksom ändå inte låta bli att göra lite kul saker och jag har tydligen hamnat i något slags ”kyss-träsk”. Obegripligt varför. Och vems är citatet ovan, jo käre Pique och de som följer den spanska/colombianska skvallerpressen vet så klart vad han syftar på.

Jobb, jobb, stakning, jobb och en kyss

Frekvensen på inlägget och kanske framför allt nivån på inläggen sjunker i takt med att jag har mer och mer att göra. Inte bra, men samtidigt är det då och då skönt att faktiskt fokusera på att jobba och just nu känns det som att jag kan stå ut. Jag har ju trots allt bara två och en halv vecka kvar i vinter-Sverige.

Livet är orättvist

Livet är orättvist. Det är klarblå himmel, strålande solsken och minusgrader. Själv är jag tvungen att jobba lite, tyvärr. Annars hade jag givetvis varit ute i skidsåren en dag som denna. Äntligen är vi igång med mitt nya projekt på RF och det är så kul och spännande och bäst av allt: Det kan bli HUR bra som helst.

Två dagar i Stockholm räcker

Jag har varit i Stockholm i två dagar och det var så längesedan jag sist var här och jobbade att jag nästan glömt bort hur det är. Alltså, ju längre tid som gått sedan jag flyttade härifrån desto mer inser jag vad jag INTE saknar. Visserligen är Stockholm fint en solig och kylig dag som denna, men jag får exakt lagom dos under de dagar jag är här. Sedan är det väldigt skönt att åka tillbaka norröver.

Stakning i en annan dimension

Alltså, stakning nio mil är inte att leka med. Och dessutom är det omöjligt att få en känsla för hur fort det egentligen går av tv-bilden. De bästa kör så sjukt fort och att de dessutom stakar uppför den där första galna backen – som jag hade fullt sjå att diagonala mig uppför i lördags. Nej, det är imponerande och lite av en annan dimension av stakning.

Stafettvasan med VM-stafetten i örat

Jag gick emot mina principer och hade hörlurar på dagens lopp av Stafettvasan. Det gick bra ändå, både för mig och för svenskarna i Holmenkollen. Och i och med att mina lagkamrater och jag själv åkte fortare än vad jag hade trott så hann jag i princip höra två och en halv sträcka i bilen.